SAOL

publicerad: 2015  
topprida
topp|­rida verb ‑red, ‑ridit, ‑riden ‑ridet ‑ridna, pres. ‑rider • hunsa, förtrycka
Finita former
toppriderpresens aktiv
topprids (topprides)presens passiv
toppredpreteritum aktiv
toppredspreteritum passiv
toppridimperativ aktiv
Infinita former
att toppridainfinitiv aktiv
att toppridasinfinitiv passiv
har/hade toppriditsupinum aktiv
har/hade toppriditssupinum passiv
Presens particip
toppridande
Perfekt particip
en toppriden + substantiv
ett toppridet + substantiv
den/det/de toppridna + substantiv
den toppridne + maskulint substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
topprida toppred toppridit toppriden toppridna, presens topprider
verb
[tåp`-]
● behandla över­lägset och hänsyns­löst
topprida någon
hon låter sig inte topp­ridas av några karlar
belagt sedan 1614; ev. till sv. dial. topp 'tupp; het­levrad person'
toppridatoppridande, toppridning
Till SO

SAOB

publicerad: 2006  
TOPPRIDA top3~ri2da, v. -er, toppred, toppridit; vbalsbst. -ANDE, -NING. Anm. Formen tupp- i ordet tupprideri från c. 1815 (SkolgDjekneg. 47 (1868)) kan jämföras med tupp, topp i ä. sv. o. sv. dial.
Ordformer
(förr äv. -å-, -ij-, -j-, -ÿ-)
Etymologi
[möjl. till uttr. rida ngn topp (se RIDA 5 i β) l. av binamnet Topprid, namn på den hårdföre o. allmänt avskydde fogden Lars Jönsson Topprid, från Topperyd o. verksam i Smål. i slutet av 1500-talet. — Jfr TOPPRIDARE]
behandla l. bemöta (ngn) respektlöst l. med översitteri, ta ledningen l. styra över ngn, hunsa, kuscha; äv. med saksubj. Folk och tiänare han så topprijder / At galin är then i hoffwet bidher. Rondeletius 48 (1614). At alla sky och hata den som sätter sig före at topprida andra. Posten 1769, s. 908. Tillfälle till ännu värre toppridande af Konungamakten än förut. VL 1894, nr 267, s. 2. I samma mån människoträngseln växer och den teknik vi tro oss behärska topprider oss själva, blir denna känsla en frälsning för oss. SvD(A) 1930, nr 187, s. 4. Lärarkåren, redan nu toppriden av illa genomtänkta strukturförändringar. NTeknik 1998, nr 49, s. 2.
Till SAOB