SAOL

publicerad: 2015  

traktan

trakt·­an substantiv; best. ~ • ⟨åld.⟩ diktan och traktan strävan och å­stundan; ​en traktan

Singular
en traktan	obestämd form
en traktans	obestämd form genitiv
traktan	bestämd form
traktans	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

traktan ingen böjning, utrum

trakt·an

substantiv

trak`tan

● något ålderdomligt sär­skilt i ett par sam­ordnade konstr. ivrig strävan att upp­nå något

traktan (efter något/att+verb)

traktan (efter något)

traktan (efter att+verb)

all hans diktan och traktan; traktan efter ära

belagt sedan 1616; till trakta

Till SO

SAOB

publicerad: 2007  

TRAKTAN trak3tan2, sbst. oböjl., r. l. f. l. m.; pl. =.

Ordformer

(trachtan 1616–1741. tragtan c. 1817. traktan 1741 osv.)

Etymologi

[jfr d. tragten; efter t. trachten, n., vbalsbst. till trachten (se TRAKTA, v.)]

(numera bl. i vitter stil) motsv. TRAKTA 2: önskan l. längtan (efter ngt); äv.: (målinriktad l. beslutsam) strävan; särsk. i förb. med efter (förr äv. på). All .. (påvens kardinalers) trachtan och begär, / På girugheet och högfärdh ähr. Prytz G1 G 1 a (1621). Girughet och trachtan effter werldzsens godz och rikedomar. Swedberg SabbRo 351 (1690, 1710). Är .. min och andras welsinnadas önskan och trachtan, at wårt språk blefwe .. så skiött .. at .. ett sett i skrifwande blefwe öfwer alt wedertagit. Swedberg Schibb. 80 (1716). Till dig står all min traktan / Hos dig min ro jag drömt. Gellerstedt 2Dikt. 91 (1881). Hans traktan efter berömmelse. Boheman Valera PepJ 114 (1894). Hela deras traktan är att få föra en fullt fri och obunden tillvaro. Walfridsson Luff. 8 (1933). Makt, makt, mera makt, ingenting annat än makt har varit .. (Hitlers) traktan. Spångberg BanbrHövd. 355 (1939). — jfr REGEMENTS-TRAKTAN. — särsk. [efter t. dichten und trachten] (numera bl. i vitter stil) i uttr. diktan och traktan, se DIKTAN 3 slutet; jfr TRAKTA 2 b.

Till SAOB