SAOL
publicerad: 2015
tribun
trib·un
[‑u´n]
substantiv
~en ~er 1 upphöjd plats, estrad, talarplats2 en ämbetsman i antikens Rom
| Singular | |
|---|---|
| en tribun | obestämd form |
| en tribuns | obestämd form genitiv |
| tribunen | bestämd form |
| tribunens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tribuner | obestämd form |
| tribuners | obestämd form genitiv |
| tribunerna | bestämd form |
| tribunernas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på tribunen i SAOB gav inga svar.