TRIUMFATORISK trium1fatω4risk l. tri1um-, adj.; adv. -T.
som hör till l. avser triumf(tåg); som påminner om l. kännetecknas l. präglas av triumf, triumfartad, triumferande, särsk. motsv. TRIUMF 1 b: jublande, segerstolt (jfr TRIUMFERA b), särsk. ss. adv.: i triumf (se TRIUMF 1 b); jfr TRIUMFAL. Den som minns i vilken triumfatorisk stämning våra liberala och reformvänner levde .. på 1860-talet .. ser dock lugnt framtiden an. SnoilskyVänn. 2: 167 (1887). (Tsaren) hade efter Nöteborgs eröfring och därpå följande triumfatoriska festligheter i Moskva begifvit sig till Voronesch. Hjärne K12 186 (1902). Flickans styvkjortel vaggar triumfatoriskt, då hon går ned till vagnen. Laurin BarnLivKonst 99 (1938). Den karolinska tidens kyrkliga majestät med dess prägel av bombastisk opera och triumfatoriskt orgelbrus. Näsström FornDSv. 2: 62 (1948). Strålande, triumfatorisk infärd till Paris i dag. Schildt Önsk. 92 (1949). Lammet, som triumfatoriskt håller upp korset .. symboliserar livets seger över döden och djävulen. Fornv. 1958, s. 42.
