SAOL

publicerad: 2015  

uppbrott

upp|­brott substantiv ~et; pl. ~ • det att hastigt lämna en plats

Singular
ett uppbrott	obestämd form
ett uppbrotts	obestämd form genitiv
uppbrottet	bestämd form
uppbrottets	bestämd form genitiv
Plural
uppbrott	obestämd form
uppbrotts	obestämd form genitiv
uppbrotten	bestämd form
uppbrottens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

uppbrott upp­brottet, plural upp­brott, bestämd plural upp­brotten

upp|­brott·et

substantiv

upp`brott

● (hastigt) på­börjande av förflyttning från viss plats, ofta mötes­plats; ofta av mer el. mindre organiserad grupp personer

SE bryta upp 2 JFR avfärd

ett uppbrott (från något)

upp­brottets timme slog; översten gav order om upp­brott

○ äv. mer abstrakt

det ofrånkomliga upp­brottet från föräldra­hemmet

belagt sedan 1682; till bryta (upp); jfr ur­sprung till inbrott

Till SO

SAOB

publicerad: 2011  

UPPBROTT up3~brot2, n.; best. -et; pl. =.

Etymologi

[vbalsbst. till UPP-BRYTA l. BRYTA UPP; jfr BROTT]

1) (numera bl. om ä. förh.) motsv. BRYTA UPP 1 o. UPP-BRYTA 3, om uppbrytande av tackjärn o. d. vid färskning (se FÄRSKA, v. 2 a); förr äv. om den yta som uppstår då ngt bryts sönder; jfr BRYTA UPP 1. Kan elden .. till sin behörige grad bringas .. warder man sedan utj uppbrottet finnandes at steenen utswullit och utan uppå blåbränd är. Ekman RelSmältewStKåpparbg 70 (1704). JernkA 1903, s. 552.

2) motsv. BRYTA UPP 2 c o. UPP-BRYTA 6 c, om trupps (förberedelse för o.) påbörjande av förflyttning; äv. allmännare, om handlingen att bryta upp l. (avsluta ngt o.) bege sig någonstans o. d.; äv. i konkretare anv. Sylvius Curtius 460 (1682). För Ryttarn samma stund et almänt upbrott bådas. GRGyllenborg Bält 185 (1785). Med liflig glädje mottogo så väl officerare som soldaterne på söndagsaftonen befallningen om uppbrott och anmarsch mot fienden. Mankell Fältsl. 711 (1859). I tider av arbetslöshet och kriser växer konservatismen. Vi känner oro för att kasta loss, att göra uppbrott. DN 24/11 1993, s. A4.

Ssgr (till 2): UPPBROTTS-DAG. jfr -tid. SP 1792, nr 110, s. 2. Snart kom uppbrottsdagen. Mor Gertrud hade tvättat Jannes skjortor .. och gjort hans lilla packning i ordning. Bergman GotlSkildr. 60 (1882). —

-KASSA. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) kassa (se kassa, sbst.1 3) inrättad för att i händelse av krig underlätta regementes uppbrott. Sielfva nödvändigheten tyckes fordra, att generalförråds- och uppbråttscassorne med silfverpenningar måtte blifva försedde i stället för plåtar. 2RA 3: 28 (1731). —

-ORDER. särsk. mil. order om uppbrott. (Den 20 augusti) fjk iagh opbråtzorderna och marchruta (dvs. marschrutt) för Regementet. KKD 10: 38 (1707). —

-SIGNAL. signal till uppbrott; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. EngSvOrdb. 618 (1874). Det skulle förvåna mig mycket om inte den kroatiska offensiven blir uppbrottssignalen för FN-trupperna i Kroatien och Bosnien-Hercegovina. Expressen 5/8 1995, s. 8. —

-STUND. stund för uppbrott; jfr -tid. Kom hit till mig i själva uppbrottsstunden! Silfverstolpe Heml. 104 (1940). —

-STÄMNING. om orolig l. otålig stämning under l. i samband med uppbrott l. om stämning som kännetecknar uppbrott. Han ville komma bort från Uppsalatraditionen, bort från minnena. Han var i en hänsynslös uppbrottsstämning. Siwertz JoDr. 120 (1928). —

-TID. tid för uppbrott; jfr -dag, -stund, -timme. Nu wäntar iag .. att få veta huur när det lijder till uppbrottztijden för käraste Syskonen. Fürst Stobæus 72 (i handl. fr. 1740). —

-TIMME, äv. -TIMMA. jfr -tid. SFS 1842, nr 32, s. 58. Vid uppbrottstimman församlas kompanierna vid kompani-chefernas qvarter. TjReglArm. 1858, 2: 319.

Till SAOB