SAOL

publicerad: 2015  
ursäkta
ur|­säkta [u`r‑ el. ‑säk´ta] verb ~de ~t 1 vanl. med betoning på första stavelsen; ​ut­göra ur­säkt för2 förlåta
Finita former
ursäktarpresens aktiv
ursäktaspresens passiv
ursäktadepreteritum aktiv
ursäktadespreteritum passiv
ursäktaimperativ aktiv
Infinita former
att ursäktainfinitiv aktiv
att ursäktasinfinitiv passiv
har/hade ursäktatsupinum aktiv
har/hade ursäktatssupinum passiv
Presens particip
ursäktande
Perfekt particip
en ursäktad + substantiv
ett ursäktat + substantiv
den/det/de ursäktade + substantiv
ursäkta sig • be om ur­säkt; an­föra som skäl för visst (o­artigt) beteende
Ordform(er)ursäkta sig
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
ursäkta ursäktade ursäktat
verb
[u`rsäkta] el. [ursäk´ta]
● ge ur­säkt för viss negativ handling eller dylikt
JFR förlåta
någon ursäktar (någon för något/sats)
någon ursäktar (någon för något)
någon ursäktar (någon för sats)
någon ursäktar (något/sats)
någon ursäktar (något)
någon ursäktar (sats)
han var lätt förkyld, men det ur­säktar knappast hans svaga in­sats
○ ofta som artighets­fras (i imperativ)
ur­säkta, men jag hörde inte riktigt
○ äv. med bi­betydelse av att ur­säkter eg. är över­flödiga
om du ur­säktar, så tycker jag faktiskt att du har fel
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska ursäkta
ursäktaursäktande, ursäkt
ursäkta sig
Till SO

SAOB