SAOL
publicerad: 2015
utbjuda
ut|bjuda
verb
‑bjöd, ‑bjudit, ‑bjuden ‑bjudet ‑bjudna, pres. ‑bjuder • erbjuda till försäljning: utbjuda el. bjuda ut ngt
| Finita former | |
|---|---|
| utbjuder | presens aktiv |
| utbjuds (utbjudes) | presens passiv |
| utbjöd | preteritum aktiv |
| utbjöds | preteritum passiv |
| utbjud | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att utbjuda | infinitiv aktiv |
| att utbjudas | infinitiv passiv |
| har/hade utbjudit | supinum aktiv |
| har/hade utbjudits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| utbjudande | |
| Perfekt particip | |
| en utbjuden + substantiv | |
| ett utbjudet + substantiv | |
| den/det/de utbjudna + substantiv | |
| den utbjudne + maskulint substantiv | |
SO
publicerad: 2021
utbjuda
utbjöd utbjudit utbjuden utbjudna, presens utbjuder
verb
u`tbjuda 
●
ofta lös förbindelse, jfr
bjuda ut
erbjuda till försäljning eller användning
JFR
offerera
någon utbjuder något (till/åt någon/något)
någon utbjuder något (till någon)
någon utbjuder något (till något)
någon utbjuder något (åt någon)
någon utbjuder något (åt något)
aktier utbjöds till småsparare
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska utbiuþa
utbjudautbjudande, utbjudning
SAOB
publicerad: 2012
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(9) UT-BINDA, -ning. [jfr t. ausbinden] (†) (vid sättning) binda om (kolumn (se d. o. 2 c)) (med snöre). Sedan Sättaren uti skeppet upplyftat dem, som höra till hans Column .. så utbinder han dem fast med ett segelgarn. Täubel Boktr. 1: 94 (1823). Utbindning .. (dvs.) ombindning med kolumnsnöre. GrafUppslB (1951). —
(2) -BITA. [jfr t. ausbeissen] (†)
1) (†) gm att bita få (ngt) att komma ut l. bort; jfr bita I 4. UpplDomb. 3: 152 (1593). Hundenom, som skiächt j lårena inskutin är, haffwer ingen lijsa för än han henne vthbijter. Bullernæsius Lögn. 199 (1619). Ahlman o. Forsman (1885).
2) (†) fräta l. etsa bort (ngt) (jfr bita I 2 h); äv. i bild (jfr bort-bita 1). Medh thet skarpa Lagzens wijn vthbijta synderna. PErici Musæus 5: 194 b (1582). Nitrum renar, vthbijter och förtärer then grofwe Fuchtigheet. Forsius Min. 22 (c. 1613). —
1) (†) till 6 d: utmana (ngn) (till duell o. d.); jfr bjuda ut 2. 1Saml. 7: 46 (1773). I denna vikingastat .. kunde ingen upptagas .. som nekat att gå i tvekamp, då han blef utbjuden. Kjellgren DanmH 22 (1862).
2) till 7.
a) (†) erbjuda (ngt); äv. dels refl., dels med indirekt obj.; jfr bjuda ut 3. När man icke wil .. taga wid andans gåffuo i sådana skickelse som hon j ordomen vtbiudz. LPetri Wijgd. B 4 a (1538). (Jesus) then altijdh är tilstädes vthi sine Försambling, och genom ordet och Sacramentet, vthbiuder allom sine nådh. ChristOrdn. D 4 b (1602). Doch tarfde mann det ey gjöra, emedan hwar en utböd sig för sin kamerad at fara öfwer bord. Björner Alf 18 (1837). LärovKomBet. 1884–85, III. 1: 677.
b) bjuda ut (se bjuda ut 4) l. saluföra (ngt); förr särsk. i sådana uttr. som utbjuda till köps; förr äv. med indirekt obj.: erbjuda (ngn) att köpa (ngt). En .. bedrägeligh Krämare, then .. gamla förskaladhe waror .. oss vthbudhe. LPetri Luther Nattw. C 6 b (1558). Sam(m)a tid utböd jag .. mit hus til kiöpz. Österling Ter. 2: 25 (1700). Man bör ej i sin ängslan att ej få nog vitaminer köpa alla i handeln förekommande vitaminpreparat, som nu utbjudas. Bolin VFöda 129 (1933). jfr salu-utbjuda.
3) (†) till 9: befalla ut l. uppbåda (krigsmakt o. d.); jfr bjuda ut 1. Han utböd genast en krigsmacht. Peringskiöld Hkr. 1: 187 (1697). SvFolkH I. 1: 309 (1914).
Avledn. (†): utbjudare, m.//ig. till -bjuda 2 b: person som bjuder ut ngt till försäljning. En trängsel af köplystna och utbjudare sorlar på gångarna. Kræmer Span. 127 (1860). Högberg Utböl. 2: 34 (1912). —
(9 a) -BJÄFSAD, p. adj. (†) försedd med bjäfs. Styfkjortlar och mycket utbjefsade roberonder, som utmärkte tidens klädedrägter. SvLitTidn. 1821, sp. 174. —
(6 c) -BLAMERA. (†) = blamera ut. Han hade .. utblamerat mig för en uprorsmakare. SP 1780, s. 1102. —
(3) -BLANDA, -ning. blanda (se blanda, v. 1 (a)) l. blanda ut (ngt); äv. oeg. l. bildl., särsk. dels: uppblanda, dels i fråga om djurras: korsa (jfr blanda, v. 4 b). (Mineralkällan) hade .. skönt watten, ehuruwähl mycket utblandat. NordT 1898, s. 491 (1696). Spanskan är .. mycket utblandad med Moriska ord. Dalin Hist. 1: 230 (1747). Får-afweln har under sednare åren blifwit något förädlad genom utblandning af annan från Jemtland inkommen. Widmark Helsingl. 2: 29 (1849). Den ljusa grundsåsen kan .. dubbelredas dvs redas även med äggula, eventuellt utblandad med grädde. ModStKokb. 193 (1983). —
(6 c) -BLATTRA. (†) i uttr. utblattra emot ngn, pladdrande fara ut mot ngn. Iag seer honom icke förståå, hwad thet är för en sittiande rätt, uthan skiäll och witne en hoper Schamata alla på ingen eller en alldeles ramlandhe grund bygde emot en ährlig karl att uthblattra. VDAkt. 1678, nr 330. —
(11) -BLEKA, v.1, -ning. (†) komma (ngt) att mattas i färgen, bleka ur; äv. i pass. övergående i dep.: blekna. Rudbeck d. y. Samolad 42 (1701). Anvisning att utröna om Färgen på Tyger är äkta, eller om den falla af och utblekas. Bäckström Folkb. 2: Öfvers. 168 (cit. fr. 1830). Östergren (1965; angivet ss. mindre br.). —
(11) -BLEKNA. (†) = blekna ut 1, 2; äv. tr. Pärlefärgade silkesstrumpor, gamla och til färgen utbleknade. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Der mängden sofver .. och bekymret för ett evigt lif icke tyckes hafva utbleknat många kinder. Thomander 1: 115 (1829). —
(1) -BLICK. blick ut (över ngt), vy, utsikt; äv. oeg. l. bildl., särsk. om (möjlighet till) tankens l. uppmärksamhetens riktande på l. fästande vid ngt, äv.: (vidare) perspektiv, överblick. (Dikten) ”Bondgossen” ger en utblick öfver hungersår och barkbröd. Söderhjelm Runebg 1: 371 (1904). Tegnérs lycka är den fria, suveräna utblicken öfver världsscenerierna, Runebergs är idyllen. Böök SvStud. 36 (1913). Älvdalen är rik och stor med öppna, soliga bygder, med härliga utblickar över strändernas djärva stup. Böök ResSv. 237 (1924). Novell om en episod i en ung pojkes utveckling och de utblickar på människors inbördes relationer den öppnar. VeckoJ 1948, nr 40, s. 5. Vi hade tänkt skapa till en tjänst på Litteratursökningen. Till den behöver vi någon som har lite vana och utblick. Jersild BabH 155 (1978). —
(6 a) -BLICKA. särsk. (†) = blicka, v.1 2. Danmark lurar effter, att vij uti nogon labyrint kunde råka, och om vij detta skulle oss för eder skull påtaga, skulle the väl låta utblicka sitt svar och intention. RP 8: 119 (1640). —
(11) -BLINDAD, p. adj. (†) om skrift: som är svår att läsa, oläslig, utplånad. En af mögel och fukt nära utblindad men intreszant skrift. Fryxell Ber. 5: 67 (1831). —
(13) -BLIVA. (†) utebli. Breff skulle man .. honom skriffue, / Så at han rätt intet vthbliffue. Forsius Fosz 42 (1621). Aho Soldan 238 (1901; om tack). —
(6 b) -BLIXTA. (†) = -blixtra. Loghan som tädan vthblixter, kallas åskia. Schroderus Comenius 60 (1639). —
(6 b) -BLIXTRA. (†) utsända blixt l. blixtlika strålar; jfr -blixta. Medan ur molnens sköt utblixtra förfärliga lågor. Adlerbeth Ov. 157 (1818). —
(11) -BLOMMA, -blomning. sluta att blomma, blomma ut; äv. bildl.; numera bl. i p. pf.: överblommad, vissen; jfr -blomstra 2. Hildebrand MagNat. 225 (1650). Tegnér Brev 3: 41 (1824; bildl.). Ängsblommorna är borta, utblommade, kvävda av det matiga gräset. TurÅ 1954, s. 54. —
(9 a) -BLOMMERA, -ing. (numera mindre br.) jfr blommera 2; anträffat nästan bl. i p. pf. Utblommera .. (dvs.) Försköna, utsmycka med vältalighetsblomster. Dalin (1855). Stilen är retorisk och utblommerad, som i de gamla historiska romanerna. Blanck NordRenäss. 219 (1911). Östergren (1965; angivet ss. mindre br.). —
-BLOMSTRA, -ing, äv. -BLOMSTRAS. [fsv. utblomstra, utblomstras] (†)
1) (†) till 6 b: slå ut i blom; i sht bildl.; jfr blomstra ut 2. At Tränen wäl vthblomstras och behålla åhrliga sina Blommor. Hildebrand MagNat. 222 (1650). Hon har ännu icke utblomstrat i alla de behageligheter, hwarmed en ung Skönhet ådrager sig hela werldenes ögon. Dalin Vitt. II. 6: 192 (1754). De öfverallt utblomstrande väldiga rosor. Hammarsköld KonstH 160 (1817). Florman Anat. 2: 285 (1830).
2) (†) till 11: sluta blomma (jfr -blomma o. blomstra ut 1); i sht bildl. Käre låter Moab blomstras, han skal vthblomstrat haffua, och hans städher skola ödhe liggia. Jer. 48: 9 (Bib. 1541). Ett fruntimmer, hvars behagliga utseende vittnade att hennes sommar ej alldeles utblomstrat. Carlén Skjutsg. 65 (1841). Andersson GrDram. 277 (1890, 1910). —
(6 b) -BLOSSA, -ning. (†) flamma upp; särsk. mer l. mindre bildl. En häftig utblåszande krigslåga. Dalin Vitt. I. 3: 203 (1751). Frihetsandan, länge qväfd under despotismens tyngd, utblossade nästan i alla länder. Adlerbeth Ant. 2: 37 (c. 1815). Ahlman o. Forsman (1885). —
(11) -BLOTTA, -else, -ning. [jfr -blottad] (numera bl. tillf.) helt o. hållet beröva (ngn ngt, i sht pengar, förnödenheter o. d.), blottställa; förr äv.: göra (ngt) tomt l. alldeles utan, göra slut på, utplåna; särsk. i uttr. utblottas på ngt, berövas l. fråntas ngt; förr äv. refl. i uttr. utblotta sig med ngt; jfr blotta, v.1 3, o. -arma. J witte dog well sielffue .. atuj ingelunda hade kunnet vtblotta oss med thet krigxfolck wij haffue. G1R 9: 300 (1534). Dhetta arrende .. hafwandes mig så uthblåttat och ruinerat, att iag intet mächtar mehra giälda. Ambrosiani DokumPprsbr. 15 (i handl. fr. 1682). At offta resa här emillan uthblottar min fattiga medel på åthskillige sätt. VDAkt. 1711, nr 210. 1309 års Fälttåg .. kunde utblotta en Konung, som warit rådande öfwer hela Riket. Lagerbring 1Hist. 3: 99 (1776). Odlingen af jorden är nästan öfvergifven: städer och landsbygd utblottas på folk. Hedin Ludv14Tid. 72 (1895). En medeltida prinsessa som mister alla glädjeämnen och till slut allt hon äger men vinner friden och friheten i denna utblottelse. Vallquist HNyblom 210 (1987). —
(11) -BLOTTAD, p. adj. Anm. De anv. av utblottad som inte upptas här räknas som klart verbala o. behandlas under -blotta. [fsv. utblottadher; jfr äv. fsv. utblotter] utfattig, utarmad; nödlidande. Vj swa nw vtblotthet ære at vj en ringe ting i gæn haffue. G1R 3: 180 (1526). Documenter, som wisa orsakerna, hwarigenom Riket war råkat uti et sådant swagt och utblottat tilstånd. HC11H 9: 44 (1697). En visz Summa af denne fond skal anwändas til de högst nödträngde och utblottade Betienternes understöd. PH 1: 724 (1727). Ödet .. fick fatt i honom med hårda handen och hit drefs han af jernriset som en utblottad tiggare. Strindberg Dam. 204 (1898). —
-BLÅSA, -ning; -are (†, Johansson Noraskog 2: 243 (i handl. fr. 1550), Isogæus Segersk. 528 (c. 1700)). [fsv. utblasa]
1) (numera mindre br.) till 1 g: gm blåsande (ut)vidga l. veckla ut (ngt); särsk. i fråga om glasblåsning; jfr blåsa ut 1, 4. Med utbloste kinder. Kullin EngGr. 18 (1744). Lotsbåt utmärkes under rodd med en utblåsande hvit flagg, fästad vid en stång eller käpp af 2 à 3 alnars längd, uppställd i båtens framstam. SPF 1812, s. 325. Thermometern består af en kula, utblåst på ett fint glasrör. Almroth Kem. 20 (1834). En del glas äro refflade genom blåsning i cylindrisk, invändigt med åsar besatt form och sedan utblåsta i det fria. Munthe IslamK 241 (1929).
2) till 2: (gm att blåsa) driva ut l. tömma (ngt); äv. oeg. l. bildl. (med anslutning till ut, adv. 11); jfr blåsa ut 3. Han wardt lijka som enn agn af en logha wthblest. KOF 1: 292 (1575). Hvart fönster han sätter in, och uthblåser innan åår och dagh, thet skall vara hanss eghen skadha. Hall KultInt. 35 (i handl. fr. 1631). På fårahuset skola wara månge små gluggar, at then hete immen af fårens anda och gödsel må vtblåsas. Broocman Hush. 3: 44 (1736). Ett utblåst ägg. Nilsson Dagb. 195 (1816, 1879). Hon såg torpargrå, marig, utblåst ut. Siwertz Sel. 2: 208 (1920). Nu stod en man på ett utblåst våningsplan och slog sönder en kakelugn med en kofot. Rådström Mån. 112 (1989). särsk.
a) (i fackspr.) driva l. släppa ut (ånga l. gas l. vatten o. d.); äv. med avs. på behållare o. d.: tömma (på ånga osv.). Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. 46 (1856). Säkerhetsventilerna började att utblåsa en del af ångan under fortfarande stegring af ångtrycket. TT 1895, M. s. 76. Före tillkopplingen af pumpen bör ångledningen utblåsas väl. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 5. jfr gas-utblåsning.
b) till 2 d, med avs. på luft o. d. som inandats: andas ut; förr särsk. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på ande o. d.: dö. Helsingius (1587). Rösten är itt liudh som går af lefuande diwr, och warder förorsakat af wädres wthblåsande igenom strupen. Forsius Phys. 323 (1611). De begrafva .. (sina döda) i sittande ställning, aktandes att hålla den sjuka sittande, när han utblåser sin anda. Carlstedt Her. 2: 150 (1833).
3) (†) till 6 a: (med hjälp av blåsinstrument) kungöra l. tillkännage början av (ngt); äv.: basunera ut; jfr blåsa ut 7. Alle allmänne påbudh skole aff Trumpetare och Trumslagare vthblåsas, omslås och således förkunnas. Schmedeman Just. 200 (1621). På Presten och hans Hustru äro allas ögon stälde .. På alla gator vtblåsas theras giörande och låtande. Scherping Cober 2: 211 (1737). Den 19 oktober ”utblåstes” riksdagen. 3SAH LII. 2: 72 (1941; om förh. 1778). Östergren (1965; angivet ss. ålderdomligt).
4) till 11: blåsa ut (låga o. d.), släcka; numera bl. i p. pf.; jfr blåsa ut 5. Draget (har) warit så starkt, at Lågan deraf blifwit utblåst. Triewald Konst. 27 (1734). Omkring klockan tu utblåste han sin lampa. Zeipel Set. 1–2: 69 (1847).
5) (†) till 11 (a), i p. pf.: av blåsande utnött l. utsliten; äv. om person: av blåsande trött, uttröttad. Vthblåsth och förnött Hÿttebölier 1 paar Osmunsz bälier 1 paar. GripshR 1587, s. 116. Musikern var nu utblåst och behöfde hvila. Melander Läger 64 (1887). PT 1901, nr 81 A, s. 3 (om segel).
-slag. jfr slag, sbst.1 3 a. LAHT 1903, s. 29. Utblåsningsslag .. (dvs.) fjärde takten hos en fyrtaktsmotor. Nerén (1930).
-ventil. TT 1873, s. 13. Förbränningsgaserna pressas ut genom den öppna utblåsningsventilen. Bergholm Fys. 2: 66 (1953). —
(9) -BLÄCKA, äv. -BLECKA l. -BLEKA, v.2, -ning. (numera mindre br.) märka l. bläcka (se bläcka, v.2) (träd l. skog o. d.). Utblecka rågången. Trolle-Bonde Hesselby 312 (i handl. fr. 1736). Att Patrik Svensson skulle äga att inom tre år å visst område afverka utblekade barrträd. PT 1909, nr 118 B, s. 3. Ett eller annat år efter slyröjning bör fackman ingripa med utbläckning av träd som bör röjas. Sonesson BöndB 969 (1955). Östergren (1965; angivet ss. mindre br.). —
(11) -BLÄDA, -ning. (numera mindre br.) jfr bläda 2. At Almogen .. när the theras Kolningar wilja anlägga, icke utbläda then ther til tienliga Skogen. Bergv. 1: 621 (1722). Där endast de gröfre virkessortimenten vinna afsättning, har man intet annat val än att utbläda dem och sedan låta skogen sköta sig sjelf, så godt den kan. JernkA 1896, s. 59. LAHT 1928, s. 294. —
(2 d, 11) -BLÖDA, -ning. om blod l. växtsaft: rinna ut; äv. (o. numera i sht) i p. pf., dels om person: som är på väg att förblöda, dels om avlivat djur: som gett ifrån sig allt blod. Han skal .. låta thet blodhet som offuer är, vthblödha på altarens botn. 3Mos. 5: 9 (Bib. 1541). (Man bör) bestryka Stubben med litet Ympe-wax, at ej saften må utblöda. Lundberg Träg. 174 (1754). Ej heller kött .. av icke tillräckligt utblödda djur böra användas till människoföda. Wirgin Häls. 2: 90 (1931). Till ”sårade mycket brådskande” hänföras: sårchocker, utblödda, sårade med anlagda avsnörande förband. TrängRegl. 1940, s. 455. —
(9) -BLÖTA, -ning. (numera bl. tillf.) blötlägga (ngt) (jfr blöta, v. 2); äv.: gm blötläggning dra ut (ngt) l. blöta upp (ngt) (jfr blöta ut). På det att Rötterne skola skiuta så mycket fortare, kan man förr uthblöta dhem lijtet i Wattn några Timar. Rålamb 14: 59 (1690). Före användningen lägges dess väfstycken i ett vattenbad för utblötning af den stärkelse, som tillsättes garnet vid väfningen. SJ 3: 498 (1906). —
(12) -BO. om ngn som bor utanför viss plats l. visst område o. d. (jfr bo, sbst.2 1); numera särsk. om ägare till jordbruks- l. skogsfastighet som inte bebor sin egendom. Mötte på landswägen twenne utboer. NVedboDomb. Sommart. 1742, § 94. För utbor, alltså folk utanför Göteborg, men med arbete i staden eller utsikter att få det, har väntetiden (i bostadskön) tidigare varit 5 år. SvD(A) 1962, nr 4, s. 7. Utborna, dvs de som äger skog utan att bo på fastigheten, ökar också. DN 5/9 1986, s. 17. —
(1 f) -BOCKA, -ning. jfr bocka, v.1 II 2. En fyrkantig oljecistern .. visar ofta en märkbar utbockning af sidorna, då den påfylles. Frykholm Ångm. 91 (1890). Stocken (är) söndrad, underbeslaget utbockadt. SD(L) 1901, nr 567, s. 2. —
(12) -BOD. (förr) jfr bod, sbst.1 1–3. Verelius 302 (1681). En af de ofantliga utbodarne var utröjd och klädd med löf och knippor af tjärblomster. Carlén Skuggsp. 1: 213 (1861, 1865). Bestämmelsen att var bagare skulle försälja sin produktion i .. två utbodar utöver hemboden. Fatab. 1982, s. 64. —
(1) -BOGSERA, -ing. bogsera ut (fartyg). Motvinden var .. så strång, at skeppet med .. smärre båtar måste utboxeras. Thunberg Resa 3: 65 (1791). —
(9) -BOJA, -ning. märka ut (plats l. farled o. d.) med bojar. Carlstedt Minmat. 93 (1880; i fråga om mina). Vid utbojningen markeras rännans ytterkanter med bojar och därefter med andra bojar de tydliga avtryck fartyget har gjort i moränleran och stenskravlet. SvD 29/11 1982, s. 6. —
(2) -BOLMA. (numera bl. tillf.) bolma ut (se bolma ut b). Genom lufthålen utbolmar en tjock, gul rök. UB 4: 215 (1873). —
(2 a, 11) -BOMBA, -ning. [jfr t. ausbomben] gm bombangrepp göra (ngn) hemlös; äv.: gm bombning förstöra (byggnad l. stad o. d.). SvD(B) 8/12 1942, s. 4. Den oro och ångest som var .. efterkrigsvärldens, med dess utbombade städer och nukleära hot. Östling NazSensm. 123 (2008). —
(12) -BORDARE. [jfr eng. outboard, utombords-] båt med utombordsmotor, utombordare. En modern utbordare är ingen båt – endast ett maskineri. NDA 8/9 1931, s. 14. —
(7) -BORGA, -ning. [fsv. utborgha; jfr mlt. ūtborgen] (†) lämna ut l. sälja (vara) på kredit (jfr borga ut 3); äv. dels (med anslutning till ut, adv. 2 b): gm att ställa borgen befria (ngn) ur fängelse (jfr borga ut 1), dels: låna ut (pengar) (jfr borga ut 2). OPetri Tb. 172 (1527). Då frågade wälb: cammerrådh Falkenberch, om Erich Persson i fullmacht utbårga cronones peningar åt någon det ena åhret, och det andra åhret anamma dem igän? KamKollP 1: 445 (1636). Rådman Sten Kristersson ”vthborgade” sin tjänare Henrik Michelsson, ”som satt fast för silfwerkannotiufwen”. BtÅboH I. 13: 65 (1638). Räkning å varor, utborgade till köpman utan avtal om öppen kredit. SFS 1946, s. 1768. Östergren (1965; angivet ss. ålderdomligt). —
(4) -BORRA, -ning. borra hål i (ngt); gm borrning åstadkomma l. förstora (hål o. d.); äv.: gm borrning avlägsna (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om borrat hål. Linc. C 3 b (1640). Runda utbohrade hohl i Bergen. Swedenborg RebNat. 1: 18 (1719). Kärnhusen utbårras. Sjöberg Sing-stock 214 (1832). Den vigtigaste delen af en kanon är dess inre utborrning eller kanalen. Palmstierna Artill. 11 (1872). En stålcylinder, utborrad invändigt till tvänne olika diametrar. TT 1900, M. s. 37. —
(2, 11) -BORSTA. (†) borsta bort l. ut (damm o. d.); äv. (äv. med inbegrepp av nötning): borsta (klädesplagg) rent från ludd l. damm o. d.; äv.: rengöra (ngt) gm borstning. HovförtärSthm 1634 C, s. 11 (med avs. på form). (Sättaren måste) med en borste utborsta den i bokstäfwerna eller imellan raderna befintliga sanden. Täubel Boktr. 2: 11 (1823). Den ene var klädd i svart hög hatt, utborstade svarta kläder. Strindberg RödaR 30 (1879). Det fina damm, som uppkommer vid slipningen och fastnar på (hatt)filten, utbultas och utborstas. SD(L) 1900, nr 489, s. 4. —
(9) -BOTA. (†) reparera l. laga (ngt); jfr bota 3. HSH 35: 330 (1656). De skadade Skepp, som utbotas. Arbin ÅmVetA 1774, s. 31. —
(9) -BOTTNA, -ing. (i fackspr.) förse (ngt) med underlag l. botten; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret. En sådan svacka tvärt över vägen utbottnas med sten, så att vattnet ej kan skära ut vägbanan. LAHT 1916, nr 78. De framgrävda murarna vila på gråstensgrunder, som under jord bildat kraftiga utbottningar. SErikÅb. 1958, s. 73. —
(6 d) -BOXA, -ning. (överlägset) vinna över (ngn) i boxning. 1412 personer sågo Allan Karlsson utboxa negern Czikaja. IdrBl. 1935, nr 3, s. 1. —
-BREDA, -an (†, RelCur. 56 (1682)), -else (tillf., Lind 1: 677 (1749) osv.), -ning; -are (se d. o.). [fsv. utbredha]
1) till 1: breda l. sträcka ut l. utvidga (ngt). särsk.
a) till 1 f, g: göra (ngt) större l. bredare; äv.: komma l. få (ngt) att veckla ut sig; särsk. refl.: breda ut sig; äv. oeg. l. bildl. (jfr β), särsk. med avs. på makt l. rike o. d. Joel 2: 2 (Bib. 1541). Sedan skall man uthbreda honom (dvs. degen) medh Bake kafwelen, till desz han blifwer een Tuma tiock. Rålamb 14: 110 (1690). Se til mit ömkeliga tilstånd, och utbred öfwer mig ditt medlidande. Bælter JesuH 5: 23 (1759). Utbred, så vidt du kan, Guds rike på jorden. Tegnér (WB) 10: 36 (c. 1825). Max (satt) i en länstol och läste en tidning, som han höll utbredd framför sig. Lundegård Prins. 91 (1889). Bakom huvudbyggnaden utbreder sig den gamla vackra trädgården, inramad av parkens skyhöga askar. ActaOel. 6: 84 (1937). särsk.
α) (†) hamra l. valsa ut (plåt l. koppar o. d.); jfr av-breda 2. Polhem Test. 103 (c. 1745). Rikthammare .. kallas vid kopparsmide den hammare, hvarmed kopparblecken i början utbredas. Rinman (1789).
β) (†) i bildl. anv., med avs. på vapen: bruka i krig l. vid krigföring. Att det ene blodige krijget hafwer dragit det andre med sig, så att H. K. M:t .. moste stå såsom med swerdet i handen och sine wapen fast emot alle dess naboer och grannar uthbreda. RARP 7: 106 (1660). (G. II A:s) wapen woro utbredda öfwer största delen af Tyskland. Fryxell Ber. 6: 361 (1833). Björkman (1889).
b) till 1 h (med anslutning till ut, adv. 3): breda ut (se breda ut 2) (ngt); särsk. refl. (Trädet) fick monga grenar och longa quistar, ty thet hadhe watn noogh til at vthbredha sigh. Hes. 31: 5 (Bib. 1541). Föröfrigt tål .. (granen) ej starka vindar, emedan den ej slår djupa rötter, utan utbreder dem längs jordytan. Palmblad Norige 38 (1846). Frälsaren, som står där med utbredda händer. Giertz Kyrkofr. 9 (1939). jfr nerv-utbredning.
c) (†) med avs. på (slag)ordning. Omsijder anställer .. (Alexander) en framföre spitzig, men baak effter vthbredd Ordning, och infaller ther medh vppå Illyriernes wänstra besättning på Bärget heelt skarpt. Sylvius Curtius 119 (1682). Meurman 339 (1847).
d) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkret, om ngt som är utbrett l. avsett att utbredas över yta l. område o. d., särsk. om hinna l. salva o. d.; äv. om yta. Martin PVetA 1763, s. 130. Plåster, utbredningar och senapsdeg (bör) tillredas å sjukhusen. SPF 1865, s. 283. Ofta äro gnidningsljuden till finnandes endast på mindre begränsade ytor, än kunna de kännas öfver större utbredningar. Petersson FysUnders. 319 (1908).
2) till 3: sprida (se d. o. I 4) (ngt); lägga ut (till beskådande); äv. refl.; numera nästan bl. i p. pf.; jfr breda ut 3. Hennes papper låg utbredda över skrivbordet. Jos. 2: 6 (Bib. 1541). Sidst förde .. (Konstantin) sine Sägersamme Wapn emot Giötharne som hade utbredt sig i Thracien och Moesien. Dryselius Monarchsp. 214 (1691). Kring .. (julträdet) stodo bord, på hvilka julklapparna, naturligtvis mest småsaker, voro utbredda. Ljunggren Resa 15 (1871).
3) i bildl. anv. av 1 o. 2 (med anslutning till ut, adv. 5): sända ut l. sprida (ngt); öka omfattningen l. spridningen o. d. av (ngt). särsk.
a) med avs. på skrift l. kunskap l. lära l. tro o. d.: sprida (se d. o. I 3 a); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: spridd. LPetri Kr. 55 (1559). Halles litteratur-tidning, – den mest utbredda af alla lärda journaler. Agardh BlSkr. 1: 344 (1836). Konungen skulle utfärda en sträng befallning att de kristna i fred och frid hade rätt att få utbreda sin lära medan vikingarna var borta. Fridegård Offerrök 163 (1949).
b) (numera mindre br.) med avs. på känsla l. sinnestillstånd o. d.: ge upphov till l. sprida; jfr sprida I 3 b. Sij, iagh vthbredher fridh ther widh såsom en ström. Jes. 66: 12 (Bib. 1541). Tidningen om detta olycksfall utbredde öfver hufvudstaden och hela riket häpenhet, bestörtning och den bittraste sorg. Rosenstein 1: 377 (1810). Kadmiska staden af Argosmännen / Är kringskansad; vapnen utbreda skräck. Alexanderson Sept. 11 (1868). 3SAH 7: 50 (1892; med avs. på jämnmod).
c) sprida (se sprida I 3 c) (ngt); äv. refl.: sprida sig l. öka i omfattning, särsk. om folk l. djur l. växt; ofta ss. vbalsbst. -ning; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: allmän l. vanlig, som brukar förekomma l. som är vida spridd l. känd. RA II. 2: 4 (1616; refl.). Såsom alt ogräs hafwer then art, at thet sig vtbreder (osv.). Swedberg SabbRo 759 (1688, 1710). Kongl. commerce-Collegii Kungörelse, om straffets skärpande för den, som finnes wållande til Boskaps-Sjukans utbredande. PH 8: 128 (1766). Brott och elände (har) tilltagit; alldenstund supandet .. utbredt ogudaktighet bland folket. KyrkohÅ 1925, s. 247 (1834). Ehuru brödbakningen varit känd i de gamla kulturlanden flera årtusenden före Kristus, dröjde det ganska länge, innan denna konst blev allmänt utbredd i vårt land. Bolin VFöda 28 (1933). Pekingankan .. infördes från Kina på 1870-talet till Europa och har sedan fått stor utbredning. Träskman Fjäd. 133 (1948). jfr relikt-, total-utbredning.
d) (numera mindre br.) med avs. på rykte l. ära l. händelse o. d.: släppa ut l. föra ut l. göra känd l. omtala; äv. refl., om rykte: spridas; jfr sprida I 3 d. Genom wår nästas godha rychte och ähra, ock Gudz ähra på thet högsta vthbreedd .. warder. Balck Musæus V 7 a (1596). Ett ryckte hade utbredt sig, att Konungen omkommit vid Widsjö. Hallenberg Hist. 1: 317 (1790). Cannelin (1939).
e) till 5 b: i tal l. skrift utveckla (ngt); tyda l. tolka l. förklara; särsk. refl., i sht i uttr. utbreda sig om l. över ngt, tala länge o. utförligt l. orera l. orda vidlyftigt om l. över ngt (jfr breda ut 4). Motte predicanterne .. fliteligen öffuerläse Biblien .. opa thet the måge tess bätter wette att forclare, vtbrede och bewise hwart stycke for sig met allegationer, exempler och historier. Hansson Norman 13 (c. 1550). Det har blifvit en ton, en lärd jargon .. att med och utan anledning utbreda sig om Uplysningen. LBÄ 25–26: 24 (1799). Sverdrup blef .. inkallad till Ståthållarn, som med strömmande vältalighet utbredde sig öfver landets ställning. Palmblad Norige 283 (1846). Han kunde inte utbreda sig muntligen. Hellström Storm 99 (1935).
Ssgr (i allm. till -breda 3 c): utbrednings-bild. bild över ngts utbredning. SvGeogrÅb. 1946, s. 109.
-fält. (numera mindre br.) till -breda 1 a, 3 c; jfr fält 8. BotN 1909, s. 198. Den judiska ”diasporan” .. hade genom romarriket fått ett nytt utbredningsfält av ofantliga mått. Almquist VärldH II. 2: 286 (1931).
-hastighet. till -breda 1 a, i sht i fråga om våg. Ramsay GeolGr. 32 (1909). En vågs utbredningshastighet beror av vågens karaktär och materiens egenskaper. BergvallFysGymn. 3: 30 (1969).
-område. jfr område 2. Det fornariska språkets centrum och älsta utbredningsområde. Rydberg Myt. 1: 3 (1886).
-BREDARE. [till -breda] (†) motsv. -breda 3 a: förkunnare l. anhängare o. d. (av ngt, särsk. lära l. filosofi o. d.). En mängd menniskor (har) den fåkunniga .. obilligheten, att .. få anfäktelser vid Upplysningens blotta nämnande; att med gärningar .. förfölja dess utbredare. LBÄ 23–24: 70 (1799). KyrkohÅ 1906, s. 21. —
1) (†) till (1,) 2: föra ut (ngt, äv. ngn) (ur ngt); jfr bringa ut 1. Linc. Ggg 5 a (1640). Så snart wådeld händer, böra Brand- och Rotmästarne .. utbringa sprutorne och brandredskaperne til sit behöriga ställe, at der nyttjas. PH 13: 51 (1784). Vi hade lemnat .. (värdshuset) hvarifrån vi på ett förolämpande sätt blifvit utbragta. Almqvist Ekols. 3: 139 (1847). Juhlin-Dannfelt 208 (1886).
2) till 6.
a) (†) sprida ut (ngt, i sht rykte l. historia o. d.); jfr bringa ut 2. RP 1: 32 (1626). Iag märker ock att där skall haffua warit wtbrakt att iag skulle fölia ambassadeuren ått Håland. Ekeblad Bref 2: 216 (1660; rättat efter hskr.). Hans Våghals .. utbragte igenom sin slägt det rykte, som hade han uppå fyra år icke wistats (i Uppsala). Celsius G1 2: 19 (1753).
b) (†) utvinna l. framställa (ngt) (ur ngt). AOxenstierna 7: 709 (1632). Salt erhålles .. särdeles ur salta källor .. och dessutom utbringas äfven betydliga saltförråder ur hafsvattnet på kusten. Svedelius Statsk. 4: 54 (1869). Med den tyska metoden (kunde) endast silver-, inte guldhalten utbringas. Lindroth Gruvbrytn. 2: 328 (1955).
c) [jfr t. einen toast ausbringen] till 6 a, i sådana uttr. som utbringa ett leve (se leve) l. en skål (se skål, sbst.2 3 e) l. toast (jfr toast, sbst.2) (för ngn l. ngt), föreslå l. ta initiativ till ett leve osv. l. skåla (för ngn); jfr bringa, v. 1 d α, o. dricka 5. Till sist utbringade han en skål för brudparet. (Kandidaten) utbragte .. en toast för dem. SKN 1844, s. 192.
3) (†) till 7.
a) med avs. på mandat l. brev l. fullmakt o. d.: efter begäran erhålla, utverka. RA I. 4: 157 (1597). (Ärkebiskopen) vthbrachte aff Krijgszöfwersterna Mandater och Påbudh, at the Förtrycktas Jemmer bleff någorlunda lenat. Schroderus Os. 2: 638 (1635).
b) sälja l. bjuda ut (ngt). Alt th(et) honn vtaf henne bekommit hafuer th(et) sadhe honn sigh icke sielf hafua såldt vthann legt enn annann kåna .. som sådhannt her och der vthbracht haffuer. 3SthmTb. 3: 24 (1600). På hvilket fall jagh doch icke troor, att jagh skeppundedh blech-koppar öfver 60 rijkzdaler kan uthbringa. AOxenstierna 5: 356 (1630). AdP 1800, 1: 601. —
(11) -BRINNA, -ing (†, VetAH 1743, s. 159) [fsv. utbrinna] brinna ned (o. slockna); förtäras av eld; äv. om himlakropp l. vulkan o. d.: slockna; i sht (o. numera nästan bl.) i p. pf. (jfr slut-brunnen 1). Berchelt PestOrs. H 7 a (1589). Swarade att han ey weet huru elden kom up, utan kl:n emellan 8 och 9, då brasan war utbrunnen och han tändt up liuset, då kom röök i cam:n. UUKonsP 20: 20 (1691). Det rökande Svafvel-berget Solfatara .. som fordom dag i verlden sprutade eld, som Vesuvius, men sedermera så utbrunnit, at det nu allenast röker ständigt. Björnståhl Resa 1: 184 (1771). Gubben .. afled i förrgår, slocknade af som ett utbrunnit ljus, utan att de som voro inne .. förmärckte, att han var död. Calonius Bref 273 (1797). När en måne är utbrunnen, är den inte alldeles förintad, det finns kvar ett slags mån-kol eller mån-aska. Lindström Leksaksb. 60 (1931). jfr o-utbrunnen. särsk. (o. numera bl. tillf.) bildl.; i sht i p. pf.: utbränd (se -bränna 3 (slutet)); jfr brinna 3 o. slut-brunnen 2. Rogberg Pred. 2: 20 (1828). Den sista gnistan af en utbrunnen kärlek glimmar under askan och tar form af en öfvergående svartsjuka. Strindberg Giftas 2: 35 (1886). Redan vid professor Stenkåhls middag är det en hålögd och utbrunnen vivör, som träder oss till mötes. 3SAH LIII. 2: 265 (1942). —
-BRISTA, -else (†, Cavallin Herd. 5: 343 (cit. fr. 1698), Kling Spect. Rr 3 b (1735)), -ning (tillf., Lælius Bünting Res. 2: 71 (1588) osv.). [fsv. utbrista]
1) (†) till 1, 2.
a) brista (se brista, v. I 1) l. spricka (o. övergå l. slå ut i ngt) (jfr -bryta 1); särsk. om blomma l. växt o. d.: slå ut. Om Rijmfrostet .. faller i otijdh, hälst när trän knåppas och wthbrista .. kan thet på en natt göra stoor skadha till alle wäxter. Forsius Phys. 132 (1611). Kopporna pläga ordinairt, emellan den 3die och 4de Dagen, utbrista, och the äro gemenligen goda. Aken Reseap. 230 (1746). Ett härskri .. klang genom luften likt en utbrusten vulkan. Almqvist GMim. 2: 64 (1842).
b) (†) (häftigt l. plötsligt) tränga fram, utbryta (se d. o. 1). Alt tå skal titt liws vthbrista såsom en morghonrodhne. Jes. 58: 8 (Bib. 1541). Flamman, som .. utbrast, steg till en fots högd. Rinman JärnH 871 (1782). Schulthess (1885).
2) (†) i bildl. anv. av 1 (med anslutning till ut, adv. 6 (b)).
a) bryta ut (se bryta ut 3 c), i sht om krig l. eld l. sjukdom o. d.; jfr -bryta 2 b o. brista ut 2 a. Carl IX Rimchr. 78 (c. 1600; om sjukdom). Sedan kriget utbrast imellan Swerige och Ryszland, har man gjort de bästa anstalter til Kusternas .. förswar. GT 1788, nr 111, s. 2. Hade elden utbrustit senare, är det möjligt, att jag ej kommit derifrån med lifwet. AnderssonBrevväxl. 1: 105 (1847). Cannelin (1921).
b) komma i dagen, komma fram, visa sig; jfr brista ut 2 b. Huar kerleken och gerningana icke vthbrista, ther är icke sanskylugha troon. FörsprNT 3 a (1526). Här utbrister och wisar sig nu deras (dvs. fariséernas) falska ödmjukhet, som i sin grund intet annat war, än högfärd. Borg Luther 1: 104 (1753). Topelius Lb. 2: 200 (1875).
c) om rykte l. nyhet o. d.: komma ut, spridas, bli (allmänt) bekant; jfr brista ut 2 c. OPetri 1: 510 (1528). Bergklint MSam. 1: 42 (1781).
d) ta sig uttryck l. övergå i ngt, i sådana uttr. som utbrista (ut)i l. till ngt, särsk. krig o. d. (jfr a); jfr brista ut 2 d. LPetri 2Post. 180 a (1555). Man (kan) icke nu låtha uthbrista till krigh. RARP V. 2: 215 (1655). Vid slutet .. (av Erik XIV:s regeringstid), utbrast de förnämares missnöjen til en ordentelig revolution. Schönberg Bref 1: 274 (1778). Fastän det mordiska uppsåtet icke utbrister i den yttre mordhandlingen .. så är likwäl uppsåtet lika straffbart. Melin Pred. 2: 98 (1847).
3) till 6 b: (plötsligt l. häftigt) i ord l. gärning ge uttryck för sinnesstämning o. d., i sht i uttr. utbrista i (förr äv. till) ngt, särsk. i sådana uttr. som utbrista i tårar l. gråt l. skratt o. d. (jfr brista ut 3); äv. ss. anföringsverb (jfr brista ut 4). Jes. 60: 5 (Bib. 1541). Aff detta tilfelle, är då H(er)rn Nenzelius förÿfrader (dvs. upprörd) bleffuen, och uthbrast till att fälla offuanbe(nämn)te Schophtiske ordh. HärnösDP 1661, s. 55. Sabinus, af en vekhet, vanlig hos olyckliga, utbrast i tårar och klagan. Kolmodin Tac-Ann. 1: 365 (1833). Inga (gesäller) skulle .. utbrista mot lådmästaren. Ambrosiani SvSkråämb. 28 (1920). Med glåmiga nosar tittar vi fram ur vinterns mullvadsgångar och utbrister i fnoskig glädje över varje bevis för att ”det går åt rätt håll”. DN 15/3 1997, Lördag s. 2. Vad trevligt, utbrast Veronika, och det hördes att hon menade vad hon sa denna gång. Wahlberg FrusLiv 190 (2003). —
(9 a) -BRODERA, -ing.
1) förse (ngt) med konstfullt broderi. Lidner (SVS) 1: 148 (c. 1779). En dyrbar, rikt utbroderad mässhake. Östergren (1965).
2) i bildl. anv. av 1: göra (utsaga) onödigt utförlig, brodera ut. Ahnfelt HofvLif 3: 184 (i handl. fr. 1800). Bakom denna fantastiskt utbroderade legend ligger ändå en viss historisk verklighet. Fornv. 1948, s. 138. —
(9 c, d) -BROMSA. bromsa (se d. o. 2); särsk. (o. numera bl., tekn.) i uttr. utbromsad effekt (jfr bromsa 2 b, effekt 4). Utbromsad effekt å turbinerna vid Hellsjön. TT 1894, M. s. 67. Bromsarna äro så dimensionerade, att de kunna utbromsa motorernas maximala moment. AseaT 1931, s. 68.