SAOL
publicerad: 2015
vädja
vädja
verb
~de ~t • bedjande hänvända sig till, anhålla om; hänskjuta mål till högre rätt: vädja om nåd
Finita former | |
---|---|
vädjar | presens aktiv |
vädjas | presens passiv |
vädjade | preteritum aktiv |
vädjades | preteritum passiv |
vädja | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vädja | infinitiv aktiv |
att vädjas | infinitiv passiv |
har/hade vädjat | supinum aktiv |
har/hade vädjats | supinum passiv |
Presens particip | |
vädjande |
SO
publicerad: 2021
vädja
vädjade vädjat
verb
1
be (om något) på ett bevekande sätt
JFR
bönfalla
någon vädjar (till någon/något) (om något/att+verb/sats)
någon vädjar (till någon) (om något)
någon vädjar (till någon) (om sats)
någon vädjar (till någon) (om att+verb)
någon vädjar (till något) (om något)
någon vädjar (till något) (om sats)
någon vädjar (till något) (om att+verb)
vädja om nåd; vädja om hjälp; vädja om ett lån; vädja om frigivning av de politiska fångarna; vädja till hans goda hjärta; vädja till hennes rättskänsla
○
äv. försvagat, med tonvikt på inställsamhet, anpassning till förväntningar och dylikt
ett politiskt parti som vädjar till de mest missnöjda väljarna; ett nummer som vädjar till publikens dåliga smak
belagt sedan 1745;
fornsvenska väþia 'hänskjuta; appellera; våga; slå vad'; till
3vad 2
2
vända sig (till någon) för avgörande
JFR
appellera 1
någon vädjar till någon/något
någon vädjar till någon
någon vädjar till något
○
spec. juridik
hänskjuta en lägre rätts dom till granskning av högre rätt
SYN.
överklaga
vädjemål
vädja till högre rätt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen