SAOL

publicerad: 2015  

vadmuskel

vad|­muskel substantiv ~n ‑muskler • till 5vad muskel

Singular
en vadmuskel	obestämd form
en vadmuskels	obestämd form genitiv
vadmuskeln	bestämd form
vadmuskelns	bestämd form genitiv
Plural
vadmuskler	obestämd form
vadmusklers	obestämd form genitiv
vadmusklerna	bestämd form
vadmusklernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

¹vad

pronomen

1 fråge­ord som ut­trycker önske­mål om an­givande el. identifiering av viss före­teelse; anv. i direkta el. indirekta fråge­satser

JFR vem, vilken 1

vad heter du?; vad tycker du att vi ska göra?; vad är det som hon har i väskan?; de frågade mig vad jag visste om saken

○ spec. som ut­tryck för förvåning eller dylikt el. vid fråga efter något man inte upp­fattat

10 000 kronor? Vad!?; vad sade du?

(men) vad säger du? se säga

vad fattas dig? se fattas

vad tar det åt någon? se ta åt

vad var det jag sa! se säga

vad är det frågan om? se fråga

belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hvat, hvad; gemensamt germanskt ord, mot­svarande bl.a. lat. quod´ med samma betydelse; jfr ur­sprung till vadan 1, 1var

2 det som som in­ledning till vissa bi­satser

man av­vaktar vad ut­redningen kommer fram till

○ äv. i vissa för­kortade konstruktioner i det som

vad beträffar det an­svariga stats­rådets agerande vill jag bara säga att jag ogillar det; vad gäller bostads­frågan måste den lösas snarast

○ äv. som subjekt i bi­sats i konstruktioner medsom det som an­ges

han åt vad som sattes på bordet

○ ibland beträffande något helt god­tyckligt ofta i konstruktioner medän

JFR vadhelst

det hjälper inte vad man än gör; vad som helst; det får kosta vad det vill; vad du gör, säg ingen­ting!

belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen

²vad

adverb

● i vilken grad i ut­rop och dylikt

JFR hur 2, ⁴som 2

vad vi har det bra!; vad stor du har blivit!

belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska hvat

³vad vadet, plural vad, bestämd plural vaden

vad·et

substantiv

1 grunt ställe i vatten­drag där man kan ta sig över till fots

vadet var ut­märkt på kartan

belagt sedan 1287 (i ortnamn; (testamente upprättat av Bengt Bossons tjänare Jakob (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska vaþ; bildn. till vada

2 över­klagande (hos hov­rätt) om ändring av beslut av under­rätt

JFR besvär 2, vadeinlaga

vadbar; vadeanmälan

ett vad (mot något)

belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska vaþ 'vad; vädjande; vadepengar; pant'; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. vas´ 'borgen'; jfr ur­sprung till gage, vädja

3 överens­kommelse (mellan olika parter) att satsa viss penning­summa på olika möjliga ut­fall av (viss) händelse eller dylikt

JFR vadslagning

(slå) vad (med någon) (om något/sats)

(slå) vad (med någon) (om något)

(slå) vad (med någon) (om sats)

hålla vad; slå vad; in­gå ett vad; vinna ett vad; förlora ett vad; han slog vad med henne om att det skulle bli regn

belagt sedan senare hälften av 1400-talet Stadga för S:t Görans Gille vid Kopparberget

⁴vad vaden, plural vader äv. vador

vad·en

substantiv

● under­benets bakre muskulatur

JFR ¹lår, smalben

vadmuskel

han hade kraftiga vader

belagt sedan 1807; av lågtyska wade med samma betydelse; samma ord som fornsvenska vaþve 'muskel'; av om­diskuterat urspr.

⁵vad vaden vadar

vad·en

substantiv

● ett fisk­redskap i form av ett nät som om­sluter och stänger in fisken som i en påse

JFR ²not

snurrevad; snörpvad

belagt sedan 1335 (i sms.; (dombrev utfärdat av ärkebiskop Peter i skattetvist i Åbo stift (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska vaþ; germ. ord, urspr. 'ngt flätat'; jfr ur­sprung till våd

Till SO

SAOB

publicerad: 2014  

VAD va4d, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. vada, VDAkt. 1699, nr 290 (1698) osv.) l. -or (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. vada, LMil. 2: 181 (1688) osv.); förr äv. VADA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -er (se ovan) l. -or (se ovan) l. VADE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Sahlstedt (1773), Westermarck Äkt. 282 (1893)).

Ordformer

(vad 1795 osv. vad- i ssgr 1799 (: vadmuskeln) osv. vada (w-) 1725–1855. vade (w-) 1769–1893 (: vadar, pl.). vader (w-), pl. 1698 osv. vador (w-), pl. 1688 osv.)

Etymologi

[av t. wade, f., av mht. wade, m., av fht. wado; motsv. fsax. waðo (mlt. wade) (motsv. fsv. vaþvi, m., köttrik muskel, fvn. vǫðvi (nor. nn. vodve), dets.); möjl. besläktat med lat. vatius, hjulbent, vatrax, krok- l. skevbent, till en rot med bet.: vara krokig; formen vad nybildning (från pl. vader) till vada]

1) bakre del av människas (o. vissa djurs) underben från knä till fotled; särsk. speciellare, om vadmuskel; äv. oeg., om motsvarande del hos skodon l. strumpa; jfr BEN-KALV. Lenæus Hübner 166 (1726). Twänne små gangrænerade fläckar syntes högre up på inre sidan af wadan. PH 5: 3080 (1751). Förr tumlade jag om i valsen, / Med foten vig och vadan spänd. Valerius 2: 85 (1809). Soldaten nyttjade skinnbyxor som snördes nedom vadan, samt kängor utan klackar som räckte up til vadan, der de snördes framtil. Lefrén Förel. 1: 76 (1818). Vaden (hos en strumpa) måste åtminstone vara en fjerdedel längre än kragen och det släta stycket efter kragen sammantagna. Schallenfeld Met. 23 (1886). I ögonen fallande är den kraftigt utbildade underkroppen (hos en tävlingscyklist), sällan ser man så muskulösa vador och öfverben. TIdr. 1887, s. 118. (Katten) slängde sig kärvänligt om mina ben och högg mig i vaderna. Hellman Holmström KattBet. 75 (2009). — jfr SILKES-VAD.

2) (förr) om skydd l. utstoffering (av läder) avsett (avsedd) att anbringas i stövelskaft. LMil. 2: 181 (1688). (Drabanternas stövlar var) hallf styfwa med något stora kragar och Engelska sohlbottnar, samt wador af solbottn. Schreber v. Schreeb KonglMDrab. 83 (i handl. fr. 1717). Han med lösa vador prunkar, / Grann och stolt, förnäm och kär. Envallsson Skom. 49 (1785). — jfr LÖS-VAD.

Ssgr (till 1): VAD-BEN. bakre o. yttre skelettben hos underben. Sönnerberg Loder 80 (1799). Underbenet har två ben, skenbenet, det större, kraftigare, och vadbenet, det tunnare. Svenson Sinnessj. 10 (1907).

Ssg: vadbens-muskel. jfr vad-muskel. Sönnerberg Loder 208 (1799). —

-BRYNJA. (†) skyddande beklädnad för vad; jfr brynja, sbst. 2. Rytteriets vapen .. bestodo uti .. vadbrynjor, lans (osv.). Norrman Eschenbg 2: 283 (1818). —

-KRAMP. kramp i vadmuskeln. AB 16/4 1845, s. 4. Den s. k. vadkrampen uppkommer vanl. om natten och beror på olämpligt läge, som framkallat tryck på nerv, blodkärl el. muskel. 3NF 12: 8 (1930). —

-LÅNG. om klädesplagg: som når till l. täcker vaden. För kvällen .. vadlång klänning i vit yllecrêpe med pärlbroderad jacka. DN 16/1 1968, s. 26. —

-MUSKEL. (eg. av två muskler bestående) muskel i underbenet (med vars hjälp vristen sträcks); jfr tvilling-muskel. Sönnerberg Loder 203 (1799). Det ytliga (muskellagret) bildas af den stora vadmuskeln, som utgår från nedersta ändan af låret samt baksidan af sken- och vadbenen. Wretlind Läk. 3: 57 (1895).

Till SAOB