SAOL

publicerad: 2015  

vardagsrutin

var·­dags|­rut·­in substantiv ~en ~er • till rutin 2 vardag

Singular
en vardagsrutin	obestämd form
en vardagsrutins	obestämd form genitiv
vardagsrutinen	bestämd form
vardagsrutinens	bestämd form genitiv
Plural
vardagsrutiner	obestämd form
vardagsrutiners	obestämd form genitiv
vardagsrutinerna	bestämd form
vardagsrutinernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

rutin rutinen rutiner

rut·in·en

substantiv

ruti´n

1 sällan plur. skicklighet som upp­nåtts genom erfarenhet

han hade kommit in i jobbet och fått lite rutin

○ äv. om förmåga som blivit mekanisk och där­med mindre intressant

rutinarbete; rutingöra

det mesta arbetet gick på rutin; efter ett tag var det ren rutin att byta blöjor

○ äv. om handling, process eller dylikt som åter och åter upp­repas

vardagsrutin

ett väl­kommet av­brott i den vanliga rutinen

belagt sedan 1757; av franska routine med samma betydelse, till route 'väg'; jfr ur­sprung till rutt

2 ofta plur. fast­lagd procedur som ut­förs mer eller mindre automatiskt i viss typ av situation

rutinkontroll; rutinundersökning; rutinärende; kontorsrutin

rutiner (för/kring något)

rutiner (för något)

rutiner (kring något)

se över rutinerna; på varje arbets­plats ut­vecklas vissa rutiner; för varje nöd­situation finns fasta rutiner att följa

○ spec. i data­tekniska samman­hang

ett dator­system där många rutiner körs sam­tidigt

belagt sedan 1811

Till SO

SAOB