SAOL

publicerad: 2015  

vattenrutschkana

vatten|­rutsch·­kana substantiv ~n ‑rutschkanor vatten rutschkana

Singular
en vattenrutschkana	obestämd form
en vattenrutschkanas	obestämd form genitiv
vattenrutschkanan	bestämd form
vattenrutschkanans	bestämd form genitiv
Plural
vattenrutschkanor	obestämd form
vattenrutschkanors	obestämd form genitiv
vattenrutschkanorna	bestämd form
vattenrutschkanornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

¹kana kanan kanor

kan·an

substantiv

ka`na

● smal (ofta sluttande) isbana

åka kana

○ äv. om annan (sluttande) bana med glid­egenskaper

vattenrutschkana

belagt sedan ca 1755; trol. bildlig anv. av sv. dial. kana '(hyvel)spån'; trol. samma ord som fornsvenska kani, lågtyska kane 'liten båt'; jfr da. kane 'kappsläde'

²kana kanade kanat

verb

ka`na

● ofta med partikel, t.ex.ned, omkring, över glida (ned­åt eller fram­åt) på is el. annat halt under­lag

JFR ²halka

kana (ner/omkring) (någonstans)

kana (ner) (någonstans)

kana (omkring) (någonstans)

kana (över något)

kana ner­för bergs­sidan; kana om­kring på isen; han kanade över den frusna vägen

belagt sedan 1745

kanakanande

Till SO

SAOB