SAOL

publicerad: 2015  
virrvarr
virr|­varr substantiv ~et o­reda
Singular
ett virrvarrobestämd form
ett virrvarrsobestämd form genitiv
virrvarretbestämd form
virrvarretsbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
virrvarr virr­varret
virr|­varr·et
substantiv
virr`varr
till­stånd av stor oreda
ett virrvarr (av något/några)
ett virrvarr (av något)
ett virrvarr (av några)
i rusnings­trafikens virr­varr
äv. mer konkret
virr­varret av sladdar bak­om tv:n
äv. bildligt
ett virr­varr av mot­stridiga känslor
belagt sedan 1806; av tyska Wirrwarr med samma betydelse; nära besläktat med virrig

SAOB

publicerad: 2017  
VIRRVARR vir3var2, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(virrvar 1836 osv. virrvarr (w-, -w-) 1804 osv.)
Etymologi
[jfr d., nor. virvar; av t. wirrwarr, reduplikationsbildning (med sekundärt avljud) till stammen i wirren (se VIRRIG); med avs. på bildningssättet jfr FICKFACK, KRIMSKRAMS, MISCHMASCH, SLIDDERSLADDER m. fl.]
om (ngt som präglas av) tillstånd av oreda l. oordning l. förvirring l. kaos; tumult. Ett virrvarr af falska toner, utan samband och uttryck. Rademine Knigge 3: 75 (1804). Huru oändligt mycket svårare är det ej .. att i detta wirrwarr af miszledande uppgifter bringa ordning och sammanhang. SKN 1843, s. 249. En fredlig lösning af det i Orienten rådande virrvarret. GHT 1895, s. 266, s. 2. Förkolnade stubbar, grenar och kullfallna trän, allt i ett enda virrvarr. Ymer 1939, s. 210. Ett virrvarr av sladdar och hörlurar, kaffekoppar och bullar. Tunström Julorat. 103 (1983). Låt oss kort analysera det virrvarr av ogenomtänkta och osammanhängande synpunkter som försvarsministern för fram. SDS 2/6 1992, s. A2.