SAOL
publicerad: 2015
vurmare
vurm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vurmarna vurma
| Singular | |
|---|---|
| en vurmare | obestämd form |
| en vurmares | obestämd form genitiv |
| vurmaren | bestämd form |
| vurmarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vurmare | obestämd form |
| vurmares | obestämd form genitiv |
| vurmarna | bestämd form |
| vurmarnas | bestämd form genitiv |