SO
publicerad: 2021
änglalik
änglalikt änglalika
ängla|lik
adjektiv
äng`lalik 
●
som liknar en ängel
○
ofta äv.
som liknar en ängels
ett änglalikt tålamod
belagt sedan 1520-talet
Jungfru Marie Psaltare
SAOB
publicerad: 2023
ÄNGEL äŋ3el2, r. l. m.; best. -eln (Runeberg (SVS) 2: 164 (1832) osv.), äv. (i vissa trakter) -elen (Upp. 8: 10 (NT 1526) osv.) l. -len (SamlVersSv. 2: 94 (c. 1740) osv.); pl. -lar (Upp. 1: 20 (NT 1526) osv.) ((†) -elar Horn Beskr. 88 (c. 1657); -ler 2Saml. 9: 157 (1569), Isogæus Segersk. 1 (c. 1700))
Ordformer
(engel (-ll) 1526–1909. engil (-ll) 1526. ängel (æ-, -ll) 1526 osv. ängil 1538–1602)
Etymologi
[runsv. ængill, fsv. ängil; jfr fd. ængel (d. engel), fvn. engill (nor. engel), fsax. engil (mlt. engel), mnl. eng(h)el, ffris. angel, engel, fht. engil (t. engel), feng. engel (eng. angel); av senlat. angelus, av gr. ἄγγελος, budbärare (varav got. aggilus); sannol. av orientaliskt ursprung; i sin judisk-kristna anv. efter hebr. mal᾿āk. — Jfr EVANGELIUM]
1) om (enl. religiös, bl. a. judisk o. kristen, föreställning) (gott) andeväsen som tjänar Gud o. fungerar ss. Guds budbärare till människan l. som människans beskyddare l. hjälpare o. d. (ofta tänkt l. framställt ss. en vacker människoliknande gestalt med vingar o. ljusa kläder); särsk. i sådana uttr. som god ängel, Herrens l. Guds ängel; äv. om ont andeväsen (se e); äv. dels om andeväsen som människans själ tänks förvandlas till efter döden, dels allmännare, om övernaturligt (beskyddande l. hjälpande) väsen (utan anknytning till viss religion). När Joseph waknade vp aff sompnen, giorde han som herrans engel hadhe hono(m) befalt, och toogh sina hustru till sigh. Mat. 1: 24 (NT 1526). Herrans engel läghrar sich om kring them som fructa honom, och hielper them vth. Psalt. 34: 8 (öv. 1536). Offta warder j Scrifftenne talat om änglar .. och the goda änglars wacht och embete. OPetri 3: 583 (c. 1540). Jagh är Raphael en Ängel. TobCom. F 3 b (1550). (De små avlidna prinsarna är) nu liufwe Änglar i Himmelen. Isogæus Segersk. 1002 (c. 1700). Liten sofver sött i säng, / alla Guds änglar de vakta. Landsm. V. 5: 22 (1886). Vi måste tänka oss hvarje engel som en fristående skapelse, en individ utan fäder, utan efterkommande. Topelius Tb. 40 (1895). Kom, låt oss nu förenas här / med änglarna i höjd / samt tusen, tusen helgon där. Ps. 1986, 16: 1. Han tror på änglar, väsen och utomjordingar. Hufvudstadsbl. 15/10 2016, s. 34. — jfr SERAFINS-, SKYDDS-, TRON-, VÅRD-ÄNGEL m. fl. — särsk.
a) om ängel som hämtar avlidna(s själar); äv. om ängel som är utsänd (av Gud) för att döda; särsk. i uttr. dödens ängel. Luk. 16: 22 (NT 1526). Så blef tå then fattige död, / Och wardt af Änglom tagen, / Och förd vthi Abrahams sköt. Ps. 1695, 204: 3. Jag önskar att vi .. kunde stryka blodet från ett lamm på vår dörrpost. Ett hemligt tecken till dödens ängel att bara passera. KT 2020, nr 20, s. 18. — jfr DÖDS-, FÖRDÄRVS-, MORD-ÄNGEL.
b) ss. senare led i ssgrna DOMS-, STRAFF-ÄNGEL, betecknande ängel med uppdrag att döma l. straffa människor.
c) [jfr t. es geht ein engel durchs zimmer] i uttr. det går en ängel genom rummet, särsk. i bildl. anv. (jfr 2), om att det plötsligt blir tyst i ett sällskap. Friskytten 1857, nr 100, s. 4. Hvad sällskapsglädje, skämt och skratt / Uti de ungas krets kring bordet! / Men plötsligt sorlet tynar matt / .. Det går en ängel genom rummet. FaluKurir. 5/2 1897, s. 3.
d) om målad l. plastisk bild l. figur föreställande ängel. Een stoor Spegel medh .. tuå förgylda Englar ofuan på rahmen. Karlson EBraheHem 97 (i handl. fr. 1672). Mona Lisa såg ut som en krögerska, tyckte konsuln och Murillos änglar var oestetiska. Martinson KärlekKr. 8 (1947). Jag slängde mig baklänges och gjorde änglar i snön. Malmsten DagKastanj. 27 (1994). — jfr KYRK-, SILVER-ÄNGEL. — särsk. [jfr eng. angel (o. angel noble)] (förr) om engelskt mynt försett med sådan bild. Buteljen kostar en engel. Hagberg Shaksp. 3: 215 (1848). VLitt. 3: 458 (1902).
e) om ont andeväsen (som tidigare tjänat Gud), särsk. om djävulen l. hans tjänare; särsk. i sådana uttr. som fallen ängel (jfr FALLA II 6) l. satans ängel l. ond ängel. Sathanes engel, th(e)n mich kinpusta skulle. 2Kor. 12: 7 (NT 1526). Offta warder j Scrifftenne talat om änglar, onda och goda .. och the onda änglars skadeliga wilia och anfechtan. OPetri 3: 583 (c. 1540). Änglarna blefwe .. förstötte aff Himmelen för dheres högfärd skul. Grubb 364 (1665). Du måste gå bort uti ewinnerlig eld, som djeflenom och hans englom tillredd är. Hagberg Pred. 5: 97 (1819). Helvetets härskare var en fallen ängel, Lucifer. Hufvudstadsbl. 17/1 2014, s. 26.
2) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om person (ngn gg äv. om ngt sakligt) som i ett l. annat avseende (särsk. i fråga om godhet l. fromhet l. skönhet o. d.) påminner om en ängel (i bet. 1); särsk. i uttr. Guds ängel (se GUD II 3 g), en ängels tålamod, om övermänskligt tålamod. OPetri Kr. 118 (c. 1540). Vng ängel warder gefft (dvs. vanligen) gamal dieffuull. SvOrds. C 7 b (1604). Han är wacker som en Ängel. Mont-Louis FrSpr. 287 (1739). Jag kan ej undgå att nämna det hon är vacker, ung, quick, spelar braf på Claver, sjunger som en ängel och är instängd. Kellgren (SVS) 6: 30 (1774). En ängel är den sköna vår. Stagnelius (SVS) 2: 305 (1821). Du liknar din mor, Rosa; hon var en engel af godhet. Bremer Fad. 54 (1858). Hur enfaldig .. (frågan) än var, besvarade han den med en ängels tålamod. SvD 6/10 1992, Europa s. 4. Jag vill hålla mig levande för mina barn. När man har små änglar kan man inte vara så vårdslös. AB 5/4 2017, s. 46. — jfr BARN-, GUDS-ÄNGEL. — särsk.
a) i negerade uttr., i pregnant l. litotetisk anv.; särsk. för att beteckna att ngn har mindre god l. tvivelaktig moral. I sin ungdom var prästen inte precis någon ängel. Christi Apostlar .. haffua inge Englar warit heller the än wij. OPetri 3: 507 (1535). Wij äre aff naturen inga änglar uthan syndighe menniskior. VDAkt. 1679, nr 237 (1678). (Hästhandlaren) Faltin har aldrig ansetts som någon Guds engel. SDS 27/1 1901, s. 3.
b) om person som hjälper andra; särsk. i sådana uttr. som räddande ängel, person (ngn gg äv. ngt sakligt) som hjälper ngn ur en farlig situation l. svår belägenhet, förr äv. vara ngns (goda) ängel l. vara en ängel för ngn, vara ngns välgörare. En är offta dhens andras Ängel. Grubb 188 (1665). Fru Juliana .. var Banérs goda engel, och ledde honom så mycket som möjligt till skonsamhet och lugn. Fryxell Ber. 7: 189 (1838). Amalia, om du kan, så var .. en ängel för henne. Almqvist AmH 1: 221 (1840). Bilen körde fast i de djupa spåren och blev stående mitt på järnvägsspåret i Öjebyn. Då kom traktorföraren .. som en räddande ängel. PiteåT 20/2 2019, s. 6. Nu väntar vi på vaccin som en räddande ängel mot corona. VästerbFolkbl. 7/5 2020, s. 3. — jfr RÄDDNINGS-ÄNGEL.
c) ss. smeksamt tilltalsord, i sådana uttr. som min ängel. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 11 (1689). Jag hinner ej mer. Lef väl Min ängel. Geijer Brev 133 (1812).
3) [i bokstavlig bet. av gr. ἄγγελος] (†) om Guds mänskliga budbärare l. sändebud. (Profeten) Haggaj, Herrans ängel, som Herrans bodskap hadhe til folcket. Hag. 1: 13 (Bib. 1541). Then rätta Gwdztiensten, medh hwilken Gwdh igenom sijn Ängell Lutherum reensade the Tyska Församlingar. Phrygius Föret. 22 (1620). (Johannes Döparen) är en Ängel, det är, et sändabud före mig (dvs. Jesus). Borg Luther 2: 752 (1753).
4) (numera bl. i bibeln) om föreståndare för de första kristna församlingarna. The siw försambli(n)gers englar. Upp. 1: 20 (NT 1526).
Ssgr (i allm. till 1): A: (utom i ssgrna -rot, -stämpel, -söte-rot, -torn numera bl. tillf.): ÄNGEL-BARN, -BASUN, -BILD, -BLICK, -DANS, -FROM, -HUVUD, -KYSS, -LIK, -LÄRA, -MAKERI, -REN, se D. —
-ROT. (ängel- 1902 osv. ängels- 1732) rot av växten kvanne (använd ss. (natur)läkemedel), angelikarot; förr äv. om hela växten; jfr -ört 1. Linné AdonisStenbr. 16 (1732; om växten). (Sv.) Ängelrot (lat.) Rhizóma Angélicæ. Lindgren Läkem. (1902). —
-SKÖN, se D. —
-STÄMPEL. (ängel- 1925 osv. ängla- 1984 osv.) särsk. om stämpel (se stämpel, sbst.1 3) i form av änglafigur på tennföremål angivande tennets kvalitet; jfr ros-stämpel. Med 1700-talets början införes ängelstämpeln av tenngjutaren Lars Ödman på det s. k. engelska fyrstämplade tennet. Rig 1925, s. 184. —
-SÖT, adj., se D. —
-SÖTA, förr äv. -SÖT, sbst. († utom i ssgn -söte-rot) om växten stensöta (se d. o. 1); särsk. om roten (använd i l. ss. läkemedel) (jfr sten-söta 2 o. -söte-rot). Månsson Ört. 104 (1628). Om Buken är swullen. Tå må man taga Engelsööt, som kallas Polypodium på Latijn, Anijs (osv.) .. och siwda them i Watn eller Ööl .. och dricka ther aff. Månsson Åderlåt. 115 (1642). Lindgren Läkem. (1902).
Ssg: ängelsöte-rot. (numera mindre br.) rotstock av stensöta (använd i l. ss. läkemedel). När en swinedöd är at befruchta .. blanda med theras äta örten och roten af entian, och ängelsöte-rot. Thesza örter dämpa förgifft. Broocman Hush. 3: 51 (1736). Krook Handköpsben. (1951). —
-TORN. [folketymologisk ombildning av eglantyr] om växten äppelros. Ängeltorn eller Rosa med luktande blader, dock med röda blommor, wäxte wid Wång och Sölfåkra. Linné Sk. 277 (1751). —
-VINGE, -VIT, -ÖL, se D. —
-ÖRT. (ängel- 1638–1876. ängels- 1683–1852) (†)
1) om växten kvanne; jfr -rot. Franckenius Spec. A 3 a (1638). Angelica (Ängel-Ört). Hwars Rot .. är öfwermåttan god at tugga på då smettosamma Siukdomar gå. Hiorter Alm. 1738, s. 30. Fries BotUtfl. 2: 88 (1852).
2) om växten penningblad (se d. o. 2). Lysimachia Nummularia L., engelört .. (växer i) Sverige, på fuktiga ställen. HbTrädg. 6: 154 (1876).
B (†): ÄNGELE-HUVUD, se D.
C (†): ÄNGELS-ANSIKTE, -BLICK, -DRÄKT, -HAND, -HÄLSNING, se D. —
-ROT, se A. —
-SKÖNHET, se D. —
-ÖRT, se A.
D: ÄNGLA-ANSIKTE~020. (ängels- 1817. ängla- 1708 osv.) (avbildning av) ängels ansikte; äv.: änglalikt ansikte (som ser milt o. oskyldigt ut). Block Progn. 74 (1708). Dock thorde wäl .. afvndsjuka diefla-hjertan hos några hafwa gömt sig vnder förstälda ängla-ansichten. Rhyzelius Ant. 181 (1754). Öfverst på stenen .. (syns) ett änglaansigte med vingar på sidorna. UpplFmT 1: 14 (1871). —
-BARN. (ängel- 1669. ängla- 1771 osv.) om (avbildning av) kerub; äv. dels om änglalikt (snällt o. oskyldigt) barn, dels om barn som avlidit sent i fosterstadiet l. i (mycket) späd ålder (jfr -bror, -syster). Lucidor (SVS) 51 (1669; uppl. 1997). O du fromma, sköna englabarn, – du hjertinnerligt söta flicka. PoetK 1821, 2: 16. Smedstorps kyrka formligen vimlar av änglabarn i både marmor och trä. Kulturen 1989, s. 154. Syftet med Wave of light är att uppmärksamma spädbarnsdöd och hylla samt minnas våra änglabarn. NVärmlT 5/10 2019, s. 5. —
-BASUN. (ängel- 1810. ängla- 1843 osv.) basun som ängel tänks blåsa i; äv. om växten Brugmansia x candida Pers., förr äv. om änglatrumpet. Snart Engelbasunen skall svara / På hoppet, till himmelen flydda. Phosph. 1810, s. 38. Datura suaveolens, änglabasun, är en mexikansk trädliknande planta med .. 20–30 cm långa, vita, välluktande blommor. Ekbrant VVRumsväxt. 139 (1955). VåraKulturvN 79 (1977; om Brugmansia x candida). —
-BELÄTE. (ängla- 1793 osv. ängle- 1684) (numera mindre br.) bild (se bild, sbst.1 1) föreställande ängel; jfr beläte 1 a o. -bild, -figur, -gestalt. RannsaknAntikv. I. 1: 190 (1684). Murarne (i klosterruinen) bestodo af vanlig gråsten, fenstren och dörren deremot af täljsten .. hvarförutan suto tvänne änglabeläten i östra gafveln. Liljegren o. Brunius NordFornlemn. XIV (1823). Östergren (1971). —
-BILD. (ängel- 1820. ängla- c. 1715 osv. ängle- 1684) om konkret plastisk l. plan avbildning av ängel (jfr bild, sbst.1 1, o. -beläte, -figur, -gestalt); förr äv. dels om inre bild av ängel (jfr bild, sbst.1 3), dels: änglaskepnad (jfr bild, sbst.1 4), dels om ängels avbild (jfr bild, sbst.1 5). Wexionius Sinn. 3: C 2 b (1684). Hwem kan undslippa .. (Satans) frestelsers wånda? / När liusens ängla-bild han sig antar. Lybecker 135 (c. 1715). Guda-wän, du Fruars smycke, / Änglabild i mänsko drägt, / Dygdens fina mästerstycke. Fabricius Amar. 30 (c. 1740). Utanför (kyrkoruinen) lekte några gossar med ett hufvud af en englabild. 2VittAH 19: 142 (1843). Tänk någon gång på den, hvars hjerta gömmer / Din englabild så troget inom sig. Böttiger 2: 152 (1857). —
-BLICK. (ängel- 1810. ängels- c. 1810. ängla- 1794 osv.) ängels blick; äv. om from o. oskyldig blick. SP 22/3 1794, s. 1. Heliga i himlaborgen, / Hunnen re’n i Faderns sköte, / Sänd en englablick till sorgen, / Som från jorden gör dig möte! Hedborn 1: 251 (1835). Det oskuldsfulla lilla barnet, som med sin änglablick kommer hans hjärtas is att smälta. Carlsson HelaSthm 266 (1912). —
-BLID. blid ss. en ängel, mycket blid; äv. överfört, om ngt sakligt: som vittnar om änglalik blidhet; jfr -from. VDAkt. 1716, nr 40. Vår tysta, englablida, gåfvomilda / Prinsessa Svanhvit. Atterbom LÖ 1: 27 (1824). Alla böner och öfvertalningar studsade tillbaka mot fru Bergqvists änglablida beslutsamhet. SvD(A) 25/9 1905, s. 6. —
-BROR, äv. -BRODER. särsk. om bror som avlidit sent i fosterstadiet l. i (mycket) späd ålder; jfr -barn, -syster. DN 17/12 2000, Kultur s. 10. Vår lille änglabror lever vidare i våra hjärtan. Allers 2018, nr 24–25, s. 17. —
-BRÖD. [fsv. ängla brödh] (ängla- 1541 osv. ängle- 1687) (numera bl. tillf.) om bröd med himmelskt ursprung, särsk. om manna (jfr -spis); äv. bildl., om andlig föda. Herren .. lät regna Man til them til maatz, och gaff them himmels brödh, / The åto Ängla brödh. Psalt. 78: 25 (Bib. 1541). Du, nådige Gud, som gifwit osz, menniskor, det Änglabrödet dit Hel(iga) Ord, til en andelig siäla föda. Almquist InlHelSkr. 75 (1775). —
-BUD. änglabudskap; äv. bildl. Herren .. / .. detta Änglabudet ger (till Abraham), / Håll! Jag dig endast welat pröfwa. NorrkpgT 16/6 1770, s. 4. Ett vänligt ord är änglabud, / En hälsning ifrån Herren Gud. Ps. 1937, 413: 1. —
-BUDSKAP~02 l. ~20. budskap (från Gud) framfört av ängel; jfr -bud. LPetri 1Post. F 7 a (1555). (Marias) berättelse går ut på, att en ängel har kommit med bud ifrån Gud Fader själv, om att hon skall föda en befriare som alla har väntat på. Hur skulle vi själva reagera inför ett sådant änglabudskap? GbgP 21/3 2015, s. 47. —
-DANS (ängel- 1672. ängla- 1830 osv.) om (avbildning l. efterlikning l. konstnärlig framställning av) änglars dans. Karlson EBraheHem 96 (i handl. fr. 1672). Takmålningar föreställande ängladans omkring en människofigur. DN 25/8 1901, s. 3. —
-DRÄKT. (ängels- 1819. ängla- 1787 osv.) särsk. om (ngt som påminner om l. liknas vid) ängels dräkt (se d. o. II 2 b) (ss. man tänker sig den); äv. om dräkt (se d. o. II 2 a) för utklädning till ängel. Bellman (BellmS) 10: 68 (1787). (Liljan) står ännu i ljusa engelsdrägten; / Och himlens klarhet strålar från dess krona. PoetK 1819, s. 25. Hon tog av ängladräkten, hängde änglavingarna på en spik. DN(A) 6/6 1959, s. 5. —
-DYRKAN. jfr dyrkan II 1. Almquist InlHelSkr. 104 (1775). Ambrosius var den förste, som teologiskt försvarade helgon- och ängladyrkan. 3NF 1: 717 (1923). —
-FIGUR. jfr figur 5 o. -beläte, -bild, -gestalt. Hörnen (på silverkandelabern) utgöras af Englafigurer. AB 5/4 1836, s. 3. —
-FLICKA. särsk. om änglalik flicka. Himmel! hwilken änglaflicka / fick jag bakom busken se! SP 23/9 1793, s. 2. —
-FLYKT. särsk. (i fackspr.) om bild (se bild, sbst.1 1) föreställande bevingat änglahuvud; jfr flykt, sbst.2 2, o. -mask 2. Schlegel o. Klingspor Herald. 58 (1874). På baksidan av skåpet .. är mot vit grund målat 12 änglaflykter kring ett Jehovatecken. Fatab. 1966, s. 86. —
-FROM. (ängel- 1849. ängla- 1669 osv.) from ss. en ängel; mycket from; äv. överfört, om ngt sakligt: som vittnar om änglalik fromhet; jfr -blid. CupVen. A 1 b (1669). Att Herder syntes för Thorild något förmycket engelfrom. Atterbom Siare 5: 294 (1849). Detta enerverande, outrannsakliga leende, som på samma gång är änglafromt och mefistofelesaktigt. SvD(A) 13/8 1905, s. 11. —
-FRÖJD. (numera bl. tillf.) himmelsk fröjd. Lucidor (SVS) 61 (1671; uppl. 1997). Ljuf är den ängla-frögd, åt själen Himlen ger. Lidner (SVS) 2: 377 (1784). —
-GESTALT. (ängla- 1785 osv. ängle- 1694) ängels gestalt (se d. o. 2 b), änglaskepnad; äv. dels: änglalik varelse (jfr gestalt 3 a), dels: avbildning av ängel (jfr gestalt 3 b o. -beläte, -bild, -figur). Dryselius Måne 29 (1694). (Hon) war i ungdomens blomma, snillrik, skön, men likwäl – en djefwul i englagestalt. SP 9/9 1824, s. 1. Än kommer .. (döden) som en vitklädd änglagestalt .. och än som en skräckinjagande och grinande benrangelsman. Hagberg DödGäst. 16 (1937). Änglagestalter och djurbilder, symmetriskt ordnade, återvända ofta. Stenberg KyrkSkrud 158 (1950). —
-GOD. god som en ängel; mycket god. Hjärne DagDrabbn. 33 (i handl. fr. 1803). Den mest älskade systern, den änglagoda Hedda. 3SAH LIX. 2: 56 (1948). —
-HAMN. (numera bl. tillf.) änglaskepnad; jfr hamn, sbst.1 3. Widekindi G2A 25 (c. 1676). Trollpackor i änglahamn. Taube Ellinor 52 (1923). —
-HAND. (ängels- 1814. ängla- 1817 osv.) ängels hand; äv. bildl. En här af minnen nalkas mig, och hvarje / Mig räcker fram en vänlig engelshand. PoetK 1814, 1: 81. De warsamma englahänder, som .. skulle bära Jesu person ifrån templets tinnar ned till den förwånade folkhopen. Thomander Pred. 1: 302 (1849). —
-HARPA. jfr harpa, sbst.1 2. (I himlen hörs) The liufwa Ängla-Harpors liud; / Som ovphörligt lofwa Gud. Kolmodin Dufv. 318 (1734). —
-HJÄLP. hjälp av ängel l. som av en ängel. Eneman Resa 2: 145 (1712). Syndens sista frestelser i den ännu ej rätt befästade själ .. som besegrar dem, icke af egen kraft, men genom englahjelp från ofvan, nedkallad med bön. 2SAH 50: 329 (1874). —
-HOP. (numera bl. tillf.) änglaskara. Kalff HPedersson A 3 a (1647). Tu skal en högre sång i andra lifwet lära, / Bland Ängla hopar wid the Himbla-sella bord. Brenner Dikt. 2: 158 (c. 1725). —
-HUVUD. (ängel- 1637–1866. ängele- 1584. ängla- 1746 osv. ängle- 1582–1693) särsk.: avbildning av ängels huvud; jfr -flykt, -mask 2. SthmSlH 1: 194 (1582). En rödflammigt målad byrå .. ofvanpå prydd med tvänne änglahufvuden i gips. De Geer Hjertkl. 105 (1841). jfr serafiner-ängelshuvud. —
-HÅR. om ngt som tänks likna ängels hår; särsk. dels om människas hår (vanl. långt o. ljust o. lockigt), dels om vadd o. d. använd ss. juldekoration, snövadd. NorrlP 16/12 1878, s. 2. Övfer de tätvuxna grenarne (på julgranen) glittrade en slöjfin skrud af silfverhvitt och guldrödt änglahår. Grebst Grängesbg 50 (1908). Han är jeansklädd från topp till tå, med kepsen neddragen över det ljusa änglahåret. SvD 10/6 2010, Kultur s. 8. —
-HÄLSNING. (ängels- 1890. ängla- 1807 osv.) särsk. i sg. best., om (skriftlig l. bildlig framställning av) ängeln Gabriels hälsning (se d. o. 1) till Maria vid bebådelsen; äv. om bönen Ave Maria (i vilken hälsningen utgör de inledande orden). Möller (1807). Englahelsningen Ave Maria, gracia plena, Dominus tecum, benedicta tu in mulieribus började användas som bön mot slutet af 1000-talet. Hildebrand Medelt. 3: 707 (1902). Änglahälsningen (Ave Maria) torde väl höra till de vanligast förekommande motiven i våra kyrkomålningar. Fornv. 1949, s. 311. —
-HÄR. (stor) änglaskara; jfr här, sbst. 2. JPGothus JBotvidi A 4 a (1635). Gud! med dina englahärar. Ps. 1819, 34: 4. —
-KOR. [fsv. ängla kor] (ängla- 1593 osv. ängle- 1579–1601) (numera mindre br.) änglakör (jfr kor, sbst.1 3); förr äv. om skara l. grupp l. ordning (se d. o. 13) av änglar (jfr kor, sbst.1 6, o. -skara). Gudz helge Änglar, öfuerenglar, nije Ängle Chorer, Cherubim och Seraphim och hela himelens häär. Marci Und. 19 b (1579). Från Himmelshögd, och Engla-Choor / Är iagh hijtkommen nidh. Beronius Reb. B 4 a (1674). Vaggsång af en englakor. Wirsén NDikt. 179 (1880). Ps. 1937, 73: 1. —
-KRAFT. kraft (se d. o. 1 c) som tillskrivs ängel; i pl. förr äv.: änglamakter (jfr kraft 3 a). Alt himmelskt herskap oc ängla kraffter, tine ähros loffsong siu(n)ge vtan ända. Liturg. 56 a (1576). Utbildning i healing med änglakraft. BoråsTidn. 19/10 2001, s. 3. —
-KRETS. ring av änglar (jfr krets, sbst.1 8 a); äv.: krets (se krets, sbst.1 9) av änglar. Innom en ängla-kretz, som dygd och trohet skydda, / Ser jag Philemons säng och Bauci låga hydda. Bellman (BellmS) 4: 161 (1771). De i allmänhet förnämligaste af engla-kretsarne äro de, som betecknas med namnen Cherubim och Seraphim. Atterbom Siare 1: 204 (1841). —
-KYSS. (ängel- 1810. ängla- c. 1785 osv.) (numera bl. tillf.) särsk.: änglalik kyss (ss. uttryck för vänlighet o. omtanke). Då du i sömnens djup dit trötta hufvud sänkt, / Skall vid dit läger hon dig ängla-kyssar skänka. Lidner (SVS) 3: 3 (c. 1785). —
-KÄRLEK~20, äv. ~02. (numera bl. tillf.) ängels kärlek; äv.: änglalik kärlek. (Kerubernas) anleten stå midt emot hvarandra: de himmelske bröderne vända sig med englakärlek oförryckt och stadigt till hvarandra. Thomander 1: 134 (1829). Hon öppnade med ett rörande uttryck af trogen englakärlek sina armar emot honom. Bremer Pres. 389 (1834). —
-KÖR. om kör (se kör sbst.1 2) av änglar (äv. i bildl. anv.); äv. om sångstycke avsett att utföras av sådan kör (jfr kör sbst.1 3); förr äv. om grupp l. ordning (se d. o. 13) av änglar (jfr kör, sbst.1 5, o. -skara); jfr -kor. Stenhammar 81 (1794). Boken De coelesti hierarchia, der de nio englakörerna uppdelas i tre grupper. 2SAH 50: 445 (1874). En Davidsharpas toner, ljufliga som tonerna i englakören i prologen till operan Mefistofeles. DN 14/11 1883, s. 3. Helig, helig, helig / Änglakörer sjunga / Till hans lov med himmelsk tunga. Ps. 1937, 209: 2. En änglakör som sjöng Stilla Natt, precis så svindlande vackert som den skulle sjungas. Allers 2019, nr 1, s. 31. —
-LEENDE. (leende som påminner om) ängels leende; jfr -löje. PoetK 1816, 2: 58. Det änglaleende, som spred behag / Och gaf åt jorden paradisisk dag. 3SAH 9: 108 (1894). —
-LEVERNE. [fsv. ängla liverne] (numera bl. tillf.) fromt o. dygdigt leverne (se d. o. 5); jfr -levnad. LBenedicti Lijkpr. 56 (1618). At om .. (påvedömet) ock förde et heligt Ängla-lefwerne, det de dock aldrig ännu hafwa gjort, .. så hålle wi dem dock .. för werkheliga ulfwar. Borg Luther 1: 589 (1753). —
-LEVNAD. (numera bl. tillf.) änglaleverne; jfr levnad 4. Dät allt, den Mannens (dvs. Adams) mood til sådan glädie rörde / At han i Mänskiohamn, en Ängla-leefnad förde. Columbus (SVS) 1: 81 (1674). —
-LIK. [fsv. ängilsliker] (ängel- 1671. ängla- 1615 osv. ängle- c. 1700) som liknar l. påminner om en ängel(s); särsk. i uttr. änglalikt tålamod; jfr änglaaktig. Phrygius HimLif. 90 (1615). Med gränslös oförskämdhet begärde publiken varje nummer da capo och med änglalikt tålamod och älskvärdhet sjöng .. (Jenny Lind) samma sång tre gånger da capo. SvD(A) 22/11 1936, Söndagsbil. s. 2. Alla ungar ställde sig .. blickstilla med utslätade ansikten och försökte se änglalika ut. TurÅ 1984, s. 101. —
-LIKNELSE. [fsv. ängla liknilse] (†) änglaskepnad; jfr liknelse 2. Såsom .. Djäfwulen .. hade låtit sig se (för Jesus) i lekamlig gestalt, och det til äfwentyrs i Ängla-liknelse. Borg Luther 1: 379 (1753). —
-LIV. liv (se d. o. I 3) som ängel; förr äv. om lyckligt o. behagligt liv (i äktenskaplig sämja). Fördenskul önskar jag det wackra par; med gamman / At lefwa länge här ett Ängla lijf tilsamman. Runius (SVS) 1: 207 (1708). (Ängeln) Cassiel är uttråkad av sitt änglaliv och faller till jorden när han griper in och räddar en liten flicka från att dö. GbgP 6/2 1994, s. 10. —
-LJUD. ljud från ängel; äv. om underbart ljud. Så blandas tröst och gråt, til des jag målet hinner / .. Til des ho wet hur snart, mit Timeglas utrinner / Och jag i Ängla liud förbyt min Swane-sång. Brenner (SVS) I. 1: 121 (1694). (Några jungfrur) majestätiskt tåga fram .. vid flöjtens englaljud, men tusen gånger mer englalika äro deras sånger. Arnell Moore LR 1: 37 (1829). —
-LJUV. (ängla- 1717 osv. ängle- 1686) ljuv (se d. o. 3) som en ängel; mycket ljuv; äv. överfört, om ngt sakligt (jfr ljuv 2); jfr -söt. Dygdfullkomne Siäl och Ängle-liufwe Maka. Brenner (SVS) I. 1: 93 (1686). Sprudlande syntslingor, änglaljuva toner och överlägsen virtuositet. DN 10/12 2003, Kultur s. 2. —
-LOVSÅNG~02 l. ~20. särsk. (numera bl. tillf.) i sg. best., om änglarnas lovsång vid Kristi födelse; jfr -sång. AB 10/7 1854, s. 4. När englalofsången ljuder: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till menniskorna ett godt behag”, må då dessa fridstoner ljuda in i våra hjertan. NorrtT 24/12 1901, s. 1. —
-LÄRA. (ängel- 1924. ängla- c. 1785 osv.) lära (se lära, sbst. 2) om änglar. Thorild (SVS) 1: 151 (c. 1785). Den bibliska demonologien och ängelläran är i grunden av sumeriskt-akkadiskt ursprung. IllRelH 145 (1924). —
-LÖJE. (†) änglalikt skratt l. leende; jfr löje 1 o. -leende. Thorild (SVS) 4: 151 (1794). Hvarför, Minna, turturdufva! / Blef din fröjd så kort? / Hvarför rymde detta ljufva / Engla-löje bort? Kullberg Dikt. 148 (1850). DN 1901, nr 11336 A, s. 3. —
-MAKARE. [jfr t. engelmacher] särsk. (förr) person som ägnade sig åt l. gjorde sig skyldig till änglamakeri; jfr -makerska. (Kvinnorna) äro kända under namnet ”englamakare”. De mörda nämligen i hemlighet barn, isynnerhet dibarn, hwilka äro anförtrodda åt deras wård. JönkP 17/1 1885, s. 3. —
-MAKERI10104, äv. 30~002. (ängel- 1885. ängla- 1890 osv.) [jfr -makare o. t. engelmacherei] (förr) mord l. avsiktlig vanvård till döds av fosterbarn. Beckman Främl. 55 (1885). (En) följd af brott i barnamord, eller så kalladt englamakeri. GbgP 29/9 1890, s. 3. —
-MAKERSKA. [jfr t. engelmacherin] (förr) kvinna som ägnade sig åt l. gjorde sig skyldig till änglamakeri; jfr -makare. En beryktad ”englamakerska” .. som på 6 år befordrade 15 åt henne anförtrodda små barn till ett annat lif. NVexjöBl. 16/5 1890, s. 4. —
-MAKT. makt (se d. o. 11) som tillskrivs ängel; äv. om änglar ss. styrande makt (se d. o. 12 b); jfr -kraft. At Englamachten, werdigheten och förmohne(n) är af them Alrahögsta them (dvs. änglarna) meddelt. Swedberg Dav. § 92 (1713). Englamakterna framträda blott vid verldshistoriska tilldragelser. Topelius Tb. 41 (1895). —
(1 d) -MALJA. (ängla- 1888 osv. ängle- 1763) malja (se malja, sbst.1 a) som är prydd med bild av ängel. 1 swart sertins öfwerlif med 8 par änglemaljor. Svensson SkånFolkdr. 316 (cit. fr. 1763). jfr silver-änglemalja. —
-MASK.
1) om sken av änglalikhet, särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr mask, sbst.2 7. AB 31/5 1856, s. 3. Andar, som dölja sin vedervärdighet bakom englamasker. Rydberg Ath. 314 (1859).
2) (i fackspr.) (bevingat) änglahuvud; jfr mask, sbst.2 10, o. -flykt. Adler Meyer 124 (1892). Mittposten i fönstren utgöres av en svarvad kolonn med änglamask. Fatab. 1932, s. 99. —
-MAT. mat som anstår en ängel; särsk. om efterrätt som vanl. består av vispgrädde o. kak- l. skorpsmulor o. (lingon)sylt l. äppelmos. Wikforss (1804). När löken vuxit till sig, kan man med skäl vänta, att ens vänner med sinnet öppet för ärans röst, bjuda en hem på färserad rödlök. Ty det är änglamat! SvD(A) 7/6 1914, s. 11. På födelsedagar förekom smärre bjudningar med s.k. änglamat som dessert. Österling MinnV 20 (1967). —
-MILD. mild ss. en ängel; mycket mild; äv. överfört, om ngt sakligt: som vittnar om änglalik mildhet. LinkBl. 13/4 1805, s. 3. Gud välsigne dig, min ädle, rene, englamilde Franzén! Tegnér Brev 8: 114 (1837). Ett nästan englamildt leende åtföljde dessa grefvinnans ord. NorrtT 16/1 1895, s. 1. —
-MUSIK. särsk. i jämförelser l. i bildl. anv., om himmelsk (se d. o. 3) l. hänförande musik; jfr -sång. Lik den renaste englamusik sväfvade dessa harmoniska toner öfver den i andlös tystnad lyssnande församlingen. AB 9/2 1843, s. 1. (Han) skapar änglamusik av bästa sort. Skör som droppar av nåd. SvD 10/3 2015, s. 34. —
-NATUR. (person med) änglalik natur l. karaktär; förr äv. om ängels natur l. beskaffenhet. Emedan djäfwulen .. är sjelf af högsta Ängla-natur. Borg Luther 2: 810 (1753). Såsom icke kristen räknar .. (Marx) ej på människans änglanatur. Strindberg TjqvS 5: 152 (1886, 1909). Då vi ännu icke kommit så långt, att det endast är änglanaturer, som spekulerat i hus och tomter, är det sjelfklart, att de planlagda spekulationerna icke haft till syfte att bereda staden fördelar. NerAlleh. 20/2 1889, s. 3. —
-PREDIKAN. (numera bl. tillf.) om predikan (se d. o. 2) som handlar om änglar; förr äv.: ängels förkunnande (jfr predikan 1). LPetri 3Post. 64 a (1555). (Herdarna) hade hördt en Ängla-Predikan och en lofsång af himmelens inwånare. Bælter JesuH 1: 137 (1755). Huvudsakliga skillnaden mellan den medeltida änglapredikan och Luthers egen verkar .. vara, att Luther minst halva tiden talade om djävlar i stället. SvD 12/7 1973, s. 5. —
-PSALM. särsk. om psalm som handlar om änglar. O Herre Gud wi lofwe Tig, är en herlig Englapsalm. Swedberg Lefw. 202 (1729). —
-REN. (ängel- 1635–1810. ängla- c. 1635 osv. ängle- 1658) om person: ren (se ren, adj. 18) o. oskuldsfull ss. en ängel; äv. överfört, om ngt sakligt: som vittnar om änglalik renhet; ngn gg äv. om hy o. d.: ren (se ren, adj. 4 f) ss. en ängels. Schroderus Dict. 174 (c. 1635). Din Engel-reena Hyy. Wexionius Sinn. 3: B 2 a (1684). Påkläder sig icke skrymtaren helighetens mantel, för att fästa allas blickar och synas änglaren? SPF 1823, s. 293. Jag blir alldeles utom mig när hon höjer sina långa ögonhår och fäster på mig sin englarena blick. De Geer Hjertkl. 92 (1841). —
-RENHET~02 l. ~20. [jfr -ren] jfr renhet 11. Preutz Kempis 494 (1675). Begär ingen himmel på jorden: ingen englarenhet bland menniskors barn! Wallin 1Pred. 2: 371 (c. 1830). —
-RÖST. [fsv. ängla röst] ängels röst; äv.: änglalik röst; jfr -stämma, -tunga. Spegel TPar. 79 (1705). Du (dvs. Betlehem) hörde Herdars tal och Ängla-röster sjunga. Bellman (BellmS) 15: 49 (1771). Hur greps jag äj av skälvning på din tröskel, / Vid ljudet av din änglaröst! Wulff Leopardi 246 (1913). —
-SINNE. (numera bl. tillf.) ängels sinne; äv.: änglalikt sinne (se sinne, sbst.2 7). En, som Drake-Namn, men Engla-sinne bär. Brobergen 116 (1706, 1708). När Månens blickar gjuta / Sig till min graf .. / Min skugga dock skall njuta / Naturens fägring än med änglasinnen. Stagnelius (SVS) 1: 275 (c. 1815). —
-SJÄL. (numera bl. tillf.) ren o. from själ. Denna Ängla-siäl, som lyser uti alla Edra ögnekast och åtbörder. Ekelund Fielding 728 (1765). —
-SKARA. [fsv. ängla skari] (ängla- 1526 osv. ängle- 1572–1635) jfr skara, sbst.1 a γ, o. -hop, -här, -kor, -kör o. himla-skara. Hebr. 12: 22 (NT 1526). Gudh fadher son och then helghe andh, / medh alla sina Engla skara, / bevara oss i dagh och alla stundh. Visb. 1: 132 (c. 1640). —
-SKEPNAD. ängels skepnad (se d. o. 2) (som ngn ikläder sig); jfr -bild, -gestalt, -hamn, -liknelse. Att hin onde ofta ikläder sig en englaskepnad. SP 24/11 1832, s. 1. —
(1 d) -SKÅP. om allmogeskåp med änglabild vid gavelkrönet. Många änglaskåp gjordes i Ingelstads härad i Skåne i början av 1800-talet. SvD 11/11 1981, s. 26. —
-SKÖN. (ängel- 1669–1822. ängla- 1705 osv.) skön ss. en ängel; mycket skön; äv. om ngt sakligt; jfr -täck. Ah Hercules .. min Engelskiöna wänn. Lindschöld Gen. C 1 b (1669). Fast ej mitt öga mera återstrålar / Din engelsköna bild. Sjöberg (SVS) 1: 268 (1822). —
-SKÖNHET~02 l. ~20. (ängels- 1818. ängla- 1757 osv.) [jfr -skön] ängels l. änglalik skönhet (se d. o. 1); äv.: vacker ängel (jfr skönhet 2). Fast ur Gudinnans kropp en Ängla-skönhet lyste, / Dock trodde jag, at hon ett männsko-sinne hyste. Bergius Småsak. 7: 40 (1757). I den förberedande Andeverlden pröfvas, understundom, nykomlingar från jorden sålunda till sina begrepp .. om köns-kärlek och äktenskap, att de införas i en sällskapskrets af engla-skönheter. Atterbom Siare 1: 196 (1841). —
-SNÄLL. snäll (se d. o. 5) ss. en ängel; mycket snäll. ST 21/5 1896, s. 3. Så änglasnäll att hon står ut med vad som helst, det är hon dock inte. Hedberg Upp 14 (1968). —
(1 d) -SPEL. särsk. om (mässings)ljusstake med roterande änglar o. kläppar som slår an klockor; jfr spel, sbst.1 9 m. Änglaspelet är fortfarande oöverträffat som juldekoration. SvD(A) 14/12 1949, s. 8. —
-SPIS. (numera bl. tillf.) mat med himmelskt ursprung; jfr spis, sbst.4 1, o. -bröd o. manna, sbst.3 1. Uthi then staden födde tu titt folk med engla spijs, och sende them thet aff himlenom vtan arbete bereedt. SalWijsh. 16: 20 (öv. 1536; Bib. 1999: änglars mat). —
-SPRÅK. änglars språk. När wi råkoms i Gudz rike, på hwad språk skole wi talas med tå? .. Jag menar thet blifwer Englaspråk. Swedberg Lefw. 118 (1729). —
-STÄMMA. änglaröst; jfr -tunga. Visb. 1: 133 (c. 1640). Himlen tyckes sänka sig ned öfver deras hufvuden .. och från englastämmor höres den treenige gudens lof. 2SAH 47: 115 (1871). Den ljuva unga flickan med änglastämman. Böök ResSv. 119 (1924). —
-STÄMPEL, se A. —
-SYN. syn (se syn, sbst.2 6 (b)) i vilken ängel framträder (jfr -uppenbarelse); äv.: mycket skön syn (se syn, sbst.2 6 a β). Någhra qwinnor .. sadhe ath the och ängla syn seet hadhe, the th(e)r sagt hadhe ath .. (Jesus) leffde. Luk. 24: 23 (NT 1526). Axel visste icke hvad han skulle tro om denna englasyn. Kunde denna förening af de mest tjusande behag vara samma ryttarinna, som han på förmiddagen hade updragit ur dyn? NorrlKorr. 2/3 1872, s. 3. —
-SYSTER. särsk. om syster som avlidit sent i fosterstadiet l. i (mycket) späd ålder; jfr -barn, -bror. (Illustratörens) teckningar följer alla turerna i berättelsen om Ulf och hans änglasyster. GbgP 3/10 1996, s. 48. —
-SÅNG. [fsv. ängla sanger] (ängla- 1590 osv. ängle- c. 1585–1635) änglars sång l. änglalik sång (jfr -musik); i sht i sg. best., särsk. om änglarnas lovsång vid Kristi födelse (vars ord utgör lovsång enl. traditionell gudstjänstordning) (jfr -lovsång). HH 20: 186 (c. 1585; ss. skeppsnamn). At herdarna hörde Englasong af himmelen, när Christus födder war i Bethlehem. Swedberg SabbRo 658 (1692, 1710). Sluteliga måste wi ock betragta Ängla-sången, den wi dageliga bruke uti Mässan: Gloria in excelsis Deo, ära ware Gud i högdene. Borg Luther 1: 128 (1753). —
-SÖT. (ängel- 1668. ängla- 1833 osv.) om person: söt (se d. o. 7) ss. en ängel; ngn gg äv. om ngt sakligt: mycket angenäm l. ljuvlig (jfr söt 4); jfr -ljuv. O Himmels-like Frögd, O Engel söte gamman / När twå vthi en Siäl medh liufheet lefwa samman. Lucidor (SVS) 39 (1668; uppl. 1997). Alla de Engla-söta barnen. Bremer Brev 4: 485 (1833). —
-TRO. tro (se tro, sbst.1 4) på änglar. Barnatron och englatron slumra vanligen arm i arm i samma vagga. BL 16: 282 (1849). —
-TRON. (numera bl. ngn gg) om tronängel; vanl. i pl. Ty bägge (dvs. fadern o. sonen) äro ett; men likwäl twå personer, / Som wördas lika högt af alla Ängla-throner. Spegel TPar. 123 (1705). —
-TRUMPET. om växten Brugmansia suaveolens Willd.; jfr -basun. Änglatrumpet, en ytterst dekorativ mexikansk växt med 20–30 cm. långa, trumpetliknande, välluktande blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 68 (1944). —
-TUNGA. (numera bl. tillf.) änglaröst; jfr tunga, sbst.2 2, o. -stämma. Phrygius HimLif. 57 (1615). Wi skole (i himmelen) lofwa Gud med Englatungor. Hagberg Pred. 5: 67 (1819). —
-TYCKE. (numera mindre br.) egenskap som för tanken till ängel; jfr tycke 4. Brenner (SVS) I. 1: 135 (1697). Naturen hennes mun et Ängla-tycke gett. Lenngren (SVS) 2: 6 (1780). Visserligen ha herrar i underbenkläder och damer i hvita nattdräkter .. sväfvat öfver vår scen. Men englatycket har tyvärr endast sträckt sig till det yttre, de hvita kläderna. GbgAB 1897, nr 133 A, s. 2. —
-TÅLAMOD~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) änglalikt tålamod; mycket stort tålamod. Envallsson Peter 34 (1799). Bolla Kernell, som genomgått lifvet som ett helgon och nu med änglatålamod bär de grufligaste kräftplågor. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 144 (1825). —
-TÅR. särsk. i pl., ss. benämning på växten Narcissus triandrus Lin. Viola 1899, nr 17, s. 1. Narcissus triandrus är en egendomlig art med temligen små hängande, luktlösa, hvita blommor (”änglatårar”). GbgAB 1903, nr 223 B, s. 3. —
-TÄCK. (numera mindre br.) änglaskön; jfr täck 3. Lind 1: 631 (1749). Så förföriskt skön du myser / Englatäcka, blonda barn. Fädernesl. 2/12 1885, s. 4. —
-UPPENBARELSE. uppenbarelse (se d. o. 1 a) i vilken ängel visar sig; jfr -syn. Wulf Köppen 1: 304 (1799). —
-VAKT. ängels vakande o. beskydd (jfr vakt 1 o. -vård); äv. om ängel med uppgift att vaka över o. beskydda ngn l. ngt (jfr vakt 3); äv. bildl., i uttr. ha änglavakt, gm (osannolik) tur räddas (till livet) i samband med olycka l. överhängande fara. Du oss med din englavacht / Beskyddat har för satans macht. Rosenfeldt Vitt. 174 (c. 1690). Oaktadt Englawakterna kring Paradiset, smyger sig likwäl den listiga ormen derin. Hagberg Pred. 5: 59 (1819). En man i 75-årsåldern hade på måndagskvällen änglavakt när han voltade med sin bil på riksväg 26. NVärmlT 1/12 2020, s. 9. —
-VINGE. (ängel- 1813–1880. ängla- c. 1805 osv.) ängels vinge; äv. (o. i sht) bildl. Wallin (SVS) 2: 300 (c. 1805). Att .. själen .. upplyfter sig på meditationens englavingar till tankens högre rymder. Hwasser VSkr. 1: 7 (1852). (Nu skaldens) lyra hos de döde / Klingar ibland Englars chor. / Lyftad ofvan stjerneringen, / Styr han hvita englavingen / Fram till sångens ursprungsvåg. GHT 20/5 1856, s. 2. —
-VIS. i uttr. på änglavis, på sätt som kännetecknar ängel. SionSång. 2: 55 (1745). Kämpa, waka, bed / Och dig hvar stund bered: / Att din tunga, / I paradis, / På englavis / Må evigt sjunga / Herrans pris! Ps. 1819, 34: 5. —
-VIT. (ängel- 1690. ängla- 1777 osv.) vit (se vit, adj.2 1) som en ängel(s); äv.: oskuldsfull l. god som en ängel (jfr vit, adj.2 4). Blij Engel-hwijt och reen. Renner Klag. A 3 a (1690). Mot de röda ugnars lågor / Sken dess (dvs. Amors) ängla-hvita hy. Bellman (BellmS) IX. 2: 82 (1777). (Sommaren) gled framåt .. med änglavita skyar mot den klarblå himlen. Eriksson ÖmhHung. 14 (1948). —
-VÅRD. (numera mindre br.) ängels vakande o. beskydd; jfr vård, sbst.1 7, o. -vakt. TRudeen Vitt. 304 (1696). Huru myket ähr iag min gud skyldig för sin mig befalte Ängla vård under .. mina fahrliga Expiditioner. HFinlÖ 439 (1730). SvD(A) 2/2 1930, s. 14. —
-VÄN. särsk.: änglalik vän; i sht i tilltal. Min söta Mamsell Lona! mit sockerhjerta, min änglavän. Envallsson Casper 17 (1797). Charlotte, som mellan engla-vänner / Sitter med en tår. Ingelman 275 (1838, 1843). —
-VÄRLD. änglars värld (se d. o. 5); äv. bildl. Väl är hon mycket ung emot mig .. men drager mig med oemotståndlig makt in i sin stilla englaverld. Bremer Grann. 1: 206 (1837). Guds styrelse .. af den himmelska Englaverlden. Atterbom Siare 1: 148 (1841). —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. ängel l. änglalikt väsen (se d. o. 3). Schroderus Os. 1: 438 (1635). Vid Henoks upphöjelse från jorden genom de lägre himlarna till den högsta himmeln visa sig vissa höga änglaväsen fientliga mot hans upphöjelse. KyrkohÅ 1927, s. 8. —
-ÄMBETE. [fsv. ängla ämbite] (†) om prästämbetet betraktat ss. ett ämbete som tillkommer änglar. Thet är tå icke ett ringa embete at wara en prest .. Thet är ett Englaembete. Swedberg SabbRo 1219 (1697, 1712). DN 4/11 1878, s. 2. —
-ÖGA. ängels l. änglalikt öga. Den nittonåriga Apollo-bilden, / Så smärt och fin, med gyllne silkeslockar / Och mörkblå englaögon. Atterbom LÖ 1: 12 (1824). —
-ÖL. (ängel- 1863–1928. ängla- 1847 osv.) (förr) öl som vid jultiden sattes fram åt änglar l. avlidnas andar. Öfwer Julnatten sättes öl på bordet till Englarnes tjenst, hwilket kallas Engla-öl. HärnösP 21/1 1847, s. 4.
E (†): ÄNGLE-BELÄTE, -BILD, -BRÖD, -GESTALT, -HUVUD, -KOR, -LIK, -LJUV, -MALJA, -REN, -SKARA, -SÅNG, se D.
Avledn. (till 1): ÄNGELINNA1032, f. (numera mindre br.) kvinnlig ängel; äv.: änglalik kvinna. Livijn 1: 212 (1817). Det förekommer mig med apeln, som hade en liten engelinna stigit ner och kysst alla grenar och knoppar. CFDahlgren 3: 238 (1827). Unga qvinna, / Engelinna. Nybom SDikt. 2: 53 (1846, 1880). DN 17/9 1969, s. 4. —
ÄNGELSK, adj. (†) = änglisk; särsk. i sådana uttr. som den ängelske hälsningen, änglahälsningen, den ängelske lovsången, änglasången. Then Himmelfrögd och Ewighwarande beprydelse, som ingen Menniskligh eller Ängelsk tunga haffwer ännu vthtala kunnet. Phrygius Föret. 40 (1620). Then Engelske Loffsången, Ähra wari Gudh i Högdenne. Schroderus Os. 2: 312 (1635). (Soldaterna) moste hwar Dagh och Natt .. vpläsa Fader Wår, Troon, och then Engelske Hälsningen. Schroderus Os. 2: 643 (1635). Såsom Men(n)iskian för (synda)fallet .. war heel och hållin, Himmelsk, Andeligh, Engelsk och Guddommeligh. Muræus Arndt 1: 15 (1647). Fabricius Amar. 50 (c. 1740). —
ÄNGLAAKTIG, adj. änglalik. Lind 2: 2 (1738). Något mjukt och änglaaktigt skiner över nästan alla dramats karaktärer. SvD 8/10 1972, s. 8. —
ÄNGLASKAP, n. om egenskapen l. förhållandet att vara ängel. Wennerberg Bref 2: 45 (1851). (Ängeln Seths) änglaskap blir snart ett hinder och han måste välja mellan plikten och den världsliga kärleken. SvD 5/7 2003, Kultur s. 22. —
ÄNGLISK, adj. (†) som tillhör l. har avseende på l. samband med ängel l. änglar; äv. som har en ängels egenskaper; jfr ängelsk. Vthi Articklen om Skapelsen hade .. (Gregorius) then Meningen, at the Engliske och Himmelske Naturer äre aldraförst, och sedan thenne synlige Werlden skapat worden. Schroderus Os. 1: 482 (1635). (Fr.) Angelique .. (sv.) englisk. Möller 1: 81 (1755).