SAOL

publicerad: 2015  
öring
ör·ing substantiv ~en ~ar • en fisk​ – I sammansättn. öring-, örings-.
Singular
en öringobestämd form
en öringsobestämd form genitiv
öringenbestämd form
öringensbestämd form genitiv
Plural
öringarobestämd form
öringarsobestämd form genitiv
öringarnabestämd form
öringarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

SAOB

Sökningen på öringars i SAOB gav inga svar.