SAOL
publicerad: 2015
bob
bob
el. bobb
[båb´]
substantiv
bobben bobbar • backåkningskälke med ratt
Singular | |
---|---|
en bob (en bobb) | obestämd form |
en bobs (en bobbs) | obestämd form genitiv |
bobben | bestämd form |
bobbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bobbar | obestämd form |
bobbars | obestämd form genitiv |
bobbarna | bestämd form |
bobbarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
bob
bobben bobbar
eller
bobb
bobben bobbar
substantiv
●
typ av styrbar kälke för backåkning
JFR
snowracer
tvåmansbob
○
äv. om motsvarande sportgren
han tog guld i bob
belagt sedan 1908;
av engelska bob(sleigh) med samma betydelse, till bob 'röra sig ryckigt' och sleigh 'släde'