SAOL
publicerad: 2015
abdikera
ab·dik·era
[‑dike´ra]
verb
~de ~t • avgå som regent; äv. bildl.; jfr abdikation: världsmästaren tvingades abdikera
| Finita former | |
|---|---|
| abdikerar | presens aktiv |
| abdikeras | presens passiv |
| abdikerade | preteritum aktiv |
| abdikerades | preteritum passiv |
| abdikera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att abdikera | infinitiv aktiv |
| att abdikeras | infinitiv passiv |
| har/hade abdikerat | supinum aktiv |
| har/hade abdikerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| abdikerande | |
| Perfekt particip | |
| en abdikerad + substantiv | |
| ett abdikerat + substantiv | |
| den/det/de abdikerade + substantiv | |
SAOB
Sökningen på abdikerad i SAOB gav inga svar.