SAOL

publicerad: 2015  
abolition
abol·­it·ion substantiv ~en ~er • straff­eftergift före dom el. å­tal
Singular
en abolitionobestämd form
en abolitionsobestämd form genitiv
abolitionenbestämd form
abolitionensbestämd form genitiv
Plural
abolitionerobestämd form
abolitionersobestämd form genitiv
abolitionernabestämd form
abolitionernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
abolition abolitionen abolitioner
abol·it·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
● efter­skänkande av eventuellt straff innan åtal väckts el. dom före­ligger
belagt sedan 1844; av lat. aboli´tio 'utplåning; upp­hävande'
Till SO

SAOB

publicerad: 1893  
ABOLITION ab1ωlitʃω4n l. -iʃ-, l. abωl1-, r. (f. Rydqvist); best. -en.
Etymologi
[af t. o. fr. abolition, lat. abolitio]
eg. utplånande, upphäfvande. — jur. (Benådning) kan .. meddelas före fulländad ransakning och kallas då med särskildt namn Abolition. Schrevelius 1: 12 (1844, 1851).
Ssg: ABOLITIONS-BREF1003~ l. 0103~2. jur. Pfeiffer (1837). NF (1875).
Till SAOB