SAOL

publicerad: 2015  

abort

abort [abårt´] substantiv ~en ~er • av­brytande av havandeskap; ​spontan abort miss­fall

Singular
en abort	obestämd form
en aborts	obestämd form genitiv
aborten	bestämd form
abortens	bestämd form genitiv
Plural
aborter	obestämd form
aborters	obestämd form genitiv
aborterna	bestämd form
aborternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

abort aborten aborter

abort·en

substantiv

[-årt´]

● av­brytande av havandeskap genom ett mindre, operativt in­grepp eller med hjälp av tabletter

JFR fosterfördrivning, missfall

abortlagstiftning; abortmetod; abortmotståndare; aborträtt

abort (av något)

kirurgisk abort; medicinsk abort; fri abort; göra abort; rätten till abort

spontan abort miss­fallfostervattens­prov kan inne­bära ökad risk för spontan abort

belagt sedan 1838; av lat. abor´tus 'miss­fall'

Till SO

SAOB

publicerad: 1893  

ABORT abor4t, r.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[af lat. abortus]

missfall. Biurman 98 (1729). Bruzelius Om abort 3, 5 (1863). I brottslig afsigt framkallad är aborten fosterfördrifning. Jäderholm i NF (1875).

Till SAOB