SAOL
publicerad: 2015
abstraktion
abs·trakt·ion
substantiv
~en ~er • bortseende; avskiljande; ren tankeskapelse
Singular | |
---|---|
en abstraktion | obestämd form |
en abstraktions | obestämd form genitiv |
abstraktionen | bestämd form |
abstraktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
abstraktioner | obestämd form |
abstraktioners | obestämd form genitiv |
abstraktionerna | bestämd form |
abstraktionernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
abstraktion
abstraktionen abstraktioner
abs·trakt·ion·en
substantiv
●
det att
abstrahera
abstraktionsförmåga
abstraktion (av något) (från något)
○
äv. om företeelse som inte kan uppfattas med sinnena
begreppet "frihet" är en abstraktion
belagt sedan 1718
SAOB
publicerad: 1893
ABSTRAKTION ap1strakʃω4n l. ab1-, r. (f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. o. fr. abstraction, lat. abstractio]
b) motsv. ABSTRAHERA 2. Rydelius Förn. 169 (1718, 1737). Genom det man bortlemnar kännemärken, (kan man) ifrån lägre begrepp uppstiga till högre, hvilket kallas logisk Abstraktion. Tuderus Log. 29 (1806). NF (1875). — med öfvergång till 3. Leopold 2: 370 (1799, 1815). Oss vill man påtruga en poesi utan form och bestämdhet, en sjuklig gestalt .. med abstraktionens träsvärd vid sidan. Tegnér 3: 136 (1817). — med öfvergång till 2. Göra abstraktioner. Rosenstein 3: 41 (1796).
2) resultat af handlingen att abstrahera (se d. o. 2); abstrakt föreställning l. begrepp. De elementara krafterna och ämnena, dessa naturvetenskapens nödvändiga abstraktioner. Lysander Skr. 368 (1877). — jfr NATUR-ABSTRAKTION.
3) tankeskapelse utan åskådlighet l. motsvarighet i verkligheten. Litteratur och konst äro ämnen, hvilka gerna leda till abstraktioner och ensidiga meningar. Beskow enl. Kindblad (1867). I förhållande till Shylock är Molière's ”L'a-vare” en abstraktion. Wirsén i PT 1881, nr 276 A, s. 3.