SAOL
publicerad: 2015
ackompanjatris
ac·komp·anj·at·ris
[‑ri´s]
substantiv
~en ~er • kvinna som ackompanjerar
| Singular | |
|---|---|
| en ackompanjatris | obestämd form |
| en ackompanjatris | obestämd form genitiv |
| ackompanjatrisen | bestämd form |
| ackompanjatrisens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ackompanjatriser | obestämd form |
| ackompanjatrisers | obestämd form genitiv |
| ackompanjatriserna | bestämd form |
| ackompanjatrisernas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
publicerad: 1893
ACKOMPANJATRIS ak1ompan1jatri4s l. akom1pan-, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. accompagnatrice]
tonk. fruntimmer, som med instrument (l. sång) beledsagar hufvudstämman. Dalin (1871). — jfr ACKOMPANJERA 2.