SAOL

publicerad: 2015  

adventiv

ad·­vent·­iv [‑i´v] adjektiv ~t ~a • om växt­del: ny­bildad; om växt: främmande, in­förd

Positiv
en adventiv + substantiv
ett adventivt + substantiv
den/det/de adventiva + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

adventiv adventivt adventiva

ad·vent·iv

adjektiv

adventi´v

1 som bildas från utvuxna, inte längre till­växande vävnader i stubbar, sticklingar m.m.; om växt­del

adventivrot; adventivskott

adventiva organ

belagt sedan 1875

2 som av en slump kommit in från främmande flora t.ex. genom sam­färdseln; om växt(art)

adventivflora

adventiva växter på­träffas ofta vid hamnar, ban­gårdar och fabriker; gat­kamomillen är en av de få adventiva arter som blivit bo­fasta

belagt sedan 1963

Till SO

SAOB

publicerad: 1893  

ADVENTIV ad1vänti4v l. -ven-, adj.

Etymologi

[af t. adventiv, fr. adventif, af lat. advenire, komma till]

bot. Adventiva .. l. tillfälliga knoppar kallas sådana knoppar, som utveckla sig utan bestämd ställning och icke i vinkeln af ett blad. N. J. Andersson i NF (1875).

Ssgr: ADVENTIV-KNOPP103~2. N. J. Andersson i NF (1875). —

-ROT~2. Tidskr. f. landtm. 1887, s. 274.

Till SAOB