SAOL

publicerad: 2015  
akustiker
akust·­ik·­er [akus´t‑] substantiv ~n; pl. ~ akustik 1
Singular
en akustikerobestämd form
en akustikersobestämd form genitiv
akustikernbestämd form
akustikernsbestämd form genitiv
Plural
akustikerobestämd form
akustikersobestämd form genitiv
akustikernabestämd form
akustikernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
akustiker akustikern, plural akustiker
akust·ik·ern
substantiv
akus´tiker
● person som yrkes­mässigt ägnar sig åt akustik
belagt sedan 1871
Till SO

SAOB

publicerad: 1898  
AKUSTIKER akus4tiker l. 0302, m.||(ig.); best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. akustiker]
person, som gjort akustiken till sitt studium. Dalin (1871). Lundell (1893).
Till SAOB