SAOL

SO

publicerad: 2021  

albigens albigensen albigenser

eller

albigenser albigensern, plural albigenser

albig·ens·en, albig·ens·ern

substantiv

[-gen´s] el. [-gen´ser]

● an­hängare av en asketisk och kyrko­kritisk kristen rörelse under medel­tiden

albigenserkrigen

belagt sedan 1635; till Albi, namn på stad i södra Frank­rike

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

ALBIGENS al1bigän4s l. ALBIGENSER al1bigän4ser (albige´nser Weste), m.||(ig.); best. -sen l. -sern; pl. -ser.

Etymologi

[jfr holl. albigens, d. o. t. albigenser, af mlat. albigensis af Albiga, ä. namn på Albi, stad i det sydfr. grefskapet Albigeois]

oftast i pl. — jfr ALBIGENSARE.

1) (knappast br.) invånare i Albigeois. En albigenser, eller en invånare i Albigeois. Möller (1745, under albigeois).

2) anhängare af vissa under medeltiden i sht i södra Frankrike spridda sekter. Schroderus Osiander 2: 695 (1635). Möller Kyrkoh. 244 (1774). Albigenserne förkastade några af kyrkans väsendtligaste dogmer. Sjöstrand Schlosser 7: 221 (1858). NF 11: 300 (1887).

Ssg (till 2): ALBIGENS-103~, oftare ALBIGENSER-KRIG1030~2. Thomée Weber 2: 400 (1852). (År) 1209 utbröt det tjugoåriga albigenskriget. J. H. Björnström i NF 1: 367 (1875).

Till SAOB