SAOL

publicerad: 2015  
alkalimetall
al·­kali|­met·­all substantiv ~en ~er • alkali­metaller litium, natrium, kalium, rubidium, cesium och francium
Singular
en alkalimetallobestämd form
en alkalimetallsobestämd form genitiv
alkalimetallenbestämd form
alkalimetallensbestämd form genitiv
Plural
alkalimetallerobestämd form
alkalimetallersobestämd form genitiv
alkalimetallernabestämd form
alkalimetallernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
alkalimetall alkali­metallen alkali­metaller
al·kali|­met·all·en
substantiv
[al`-] el. [-ka`-]
● metall som in­går i en grupp metaller som är mjuka och silvervita och som har stor benägenhet att reagera kemiskt
litium, natrium och kalium är alkali­metaller
belagt sedan 1856
Till SO

SAOB

publicerad: 1898  
ALKALI al4kali l. 302, äfv. alka4li (a`lkali Weste), n.; best. -it l. -iet alka4liet l. 0302; pl. alkalier alka4lier l. 0302 (alka´lier Weste).
Etymologi
[jfr t. o. eng. alkali, fr. alcali, af arab. al-qali, al-qili, aska af natronhaltiga växter, soda; jfr KALI, KALIUM]
kem. löslig metalloxid; lutsalt. Hiärne Förb. 28 (1706). Syror och Alkalier. Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 20. Flygtigt Alcali. GT 1788, nr 28, s. 3; jfr AMMONIAK. Alkalierna .. kallas äfven lutsalter, emedan de fås af lut, hvarmed man vanligen förstår en upplösning af spis-aska i vatten. Berzelius Kemi 1: 328 (1808, 1817). Alkali .. betecknar de lösliga metalloxiderna kali, natron, lition, cæsium- och rubidiumoxid samt ammoniak. Cleve i NF (1875). — Anm. I ä. tid användes äfv. den lat. pl.-formen på -ia. Retzius Pharm. 44 (1769). — jfr MINERAL-, SVAFVEL-, VÄXT-ALKALI m. fl.
Ssgr: ALKALI-BILDANDE300~, äfv. 030~200. Björkman (1889). —
-BLÅTT~2. SFS 1876, nr 8, s. 6. Ekenberg o. Landin (1894). —
-HALT~2. Berzelius Blåsr. 81 (1820). Cleve Handlex. 8 (1883). —
-HALTIG~20. —
-LUT~2. —
-METALL~02. metall, hvars oxid kallas alkali. Konv.-lex. (1856). Cleve i NF (1875). —
-PROF~2. Liedbeck Tekn. 108 (1868). —
-SALT~2. Lundequist 87 (1855). Cleve Handlex. 7 (1883).
Till SAOB