SAOL

publicerad: 2015  

alluvial

al·­luvi·­al [‑a´l] adjektiv ~t ~a • av­lagrad ur rinnande vatten; postglacial

Positiv
en alluvial + substantiv
ett alluvialt + substantiv
den/det/de alluviala + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

alluvial alluvialt alluviala

al·luvi·al

adjektiv

alluvia´l

● som har bildats genom nedspolning av material från högre liggande om­råden om av­lagring

alluvialslätt

belagt sedan 1840; se ur­sprung till alluvium

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

ALLUVIAL al1ɯvia4l l. 0104, adj.

Etymologi

[jfr t., eng. o. fr. alluvial samt ALLUVIUM]

bildad gm uppsvämning; särsk. geol. om jord(lager): i jämförelsevis sen tid afsatt. Hisinger Ant. 7: 40 (1840). Nathorst Jord. hist. 1073 (1894). jfr: Sekundärt guld i de lösa jordlagren .. kallas vanligen alluvialt. SDS 1897, nr 302, s. 2.

Ssgr: ALLUVIAL-BILDNING1003~ l. 0103~20. A. Erdmann Bergart. 77 (1855). E. Erdmann i NF 1: 499 (1875; se under ALLUVIUM). —

-BÄDD~2. Mägtiga alluvialbäddar af sand och mylla. Hisinger Ant. 4: 15 (1828). —

-FORMATION~002. Hisinger Ant. 4: 208 (1828). —

-JORD~2. Stiernstolpe Cuv. 90 (1821). Alla Skandinaviens bördigaste landsträckor utgöras af öfvergångs- och yngre bildningar, betäckta af alluvialjord. Fries Utfl. 3: 154 (1864). —

-LAGER~20. Hisinger Ant. 4: 31 (1828). —

-LAND~2. P. S. Munck af Rosenschöld i SKN 1841, s. 262 a. (Kaldéen) eger .. helt och hållet karaktären af ett alluvial-land. E. H. Tegnér i UVTF 12: 39 (1875). —

-LERA~20. A. Erdmann Bergart. 186 (1855). —

-PERIOD~002. Nutidens eller alluvialperiodens formation, under hvilken menniskan först uppträdde på jorden. Ill. Sv. 1: 16 (1866, 1882). —

-SAND~2. Alluvial- eller sväm-S(and). Juhlin-Dannfelt 348 (1886). —

-SLAM~2. Topelius i Finland 16 (1893). —

-SLÄTT~2. Amasonflodens alluvialslätter. Lindström Bates 210 (1872). NF 2: 568 (1877).

Till SAOB