SAOL

publicerad: 2015  

anarkism

an·­ark·­ism [‑is´m] substantiv ~en • en politisk riktning som vill av­skaffa stats­makten

Singular
en anarkism	obestämd form
en anarkisms	obestämd form genitiv
anarkismen	bestämd form
anarkismens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

anarkism anarkismen

an·ark·ism·en

substantiv

anarkis´m

● en politisk åskådning som vill av­skaffa sam­hällets centrala makt­apparat då den an­ses kränka individernas frihet

JFR syndikalism

vissa av anarkismens teoretiker av­visar våldet som kamp­medel

belagt sedan 1885

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

ANARKISM an1arkis4m, r. (m. Lundell); best. -en.

Etymologi

[af fr. anarchisme, eng. anarchism; jfr t. anarchismus; se för öfr. ANARKI]

åsikt l. riktning, som uppställer anarki ss. mål; särsk. om en mot hvarje form af regering o. reglerad samhällsordning fientlig riktning inom nutidens offentliga lif. Schulthess (1885). Farorna för anarkism, kommunism och socialism .. hafva i våra bönder den säkraste motvikt. De Geer Minnen 2: 24 (1892). Anarkismen (har) gjort sig .. hemskt beryktad för en mängd ogerningar, mest dynamitattentat, genom hvilka dess bekännare .. sökt att injaga skräck hos det bestående samhället. Fahlstedt i NF 19: 228 (1895).

Till SAOB