SAOL
publicerad: 2015
anatema
ana·tema
[‑te`ma el. ‑te´ma]
substantiv
~t ~n • bannlysning, förkastelsedom
| Singular | |
|---|---|
| ett anatema | obestämd form |
| ett anatemas | obestämd form genitiv |
| anatemat | bestämd form |
| anatemats | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| anateman | obestämd form |
| anatemans | obestämd form genitiv |
| anatemana | bestämd form |
| anatemanas | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på anatemat i SAOB gav inga svar.