SAOL
publicerad: 2015
anbefalla
an|be·falla
verb
‑befallde ‑befallt 1 rekommendera; påbjuda2 överlämna: anbefalla ngn i ngns vård
| Finita former | |
|---|---|
| anbefaller | presens aktiv |
| anbefalls (anbefalles) | presens passiv |
| anbefallde | preteritum aktiv |
| anbefalldes | preteritum passiv |
| anbefall | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att anbefalla | infinitiv aktiv |
| att anbefallas | infinitiv passiv |
| har/hade anbefallt | supinum aktiv |
| har/hade anbefallts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| anbefallande | |
| Perfekt particip | |
| en anbefalld + substantiv | |
| ett anbefallt + substantiv | |
| den/det/de anbefallda + substantiv | |