SAOL

publicerad: 2015  
anfangsbokstav
an·­fangs|­bok·­stav substantiv ~en ‑bokstäver • till 1anfang bokstav
Singular
en anfangsbokstavobestämd form
en anfangsbokstavsobestämd form genitiv
anfangsbokstavenbestämd form
anfangsbokstavensbestämd form genitiv
Plural
anfangsbokstäverobestämd form
anfangsbokstäversobestämd form genitiv
anfangsbokstävernabestämd form
anfangsbokstävernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
1anfang an­fangen an­fanger
an|­fang·en
substantiv
[-faŋ´] el. [an´-]
● större, rikt ut­smyckad begynnelse­bokstav i hand­skrifter och (oftast) äldre tryck; vanligen som in­ledning till kapitel
anfangsbokstav
ut­sökta an­fanger
belagt sedan 1806; av tyska Anfang 'begynnelse'; jfr ur­sprung till 1fånga!!
2anfang an­fanget, plural an­fang, bestämd plural an­fangen
an|­fang·et
substantiv
an`fang
● en valv­båges nedersta begränsnings­yta av stenar
JFR impost, slutsten
belagt sedan 1856; jfr ur­sprung till 1anfang!!
Till SO

SAOB

publicerad: 1898  
ANFANG an3~faŋ2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[af t. anfang; jfr ANFÅNG; bibehållandet af a före ng beror på att ordet i nedanstående bet. lånats efter öfvergången från ang till ång. Jfr fsv. anfang, anfong, anfall, af det likbetydande mnt. anvank]
eg.: början, begynnelse; jfr ANFÅNG 1.
1) [efter t. anfangsbuchstabe, -linie] i sht boktr.
a) i ssgr, som beteckna (särskildt slags) begynnelsebokstaf l. -sirat; se ANFANGS-BOKSTAF, -LINJE.
b) = ANFANGS-BOKSTAF.
2) [jfr t. gewölbeanfang] byggn. parti, som bildar öfvergången från det lodräta s. k. vederlaget (stödjemur l. -pelare) till hvalf l. hvalfbåge; i sht vederlagets öfre plan, hvarå hvalfvet hvilar; äfv. nedersta delen af hvalfvet: hvalffot. Anfang .. kallas den del af vederlagen hvaremot hvalfvet omedelbart stödjer sig. Hvalfvets lägsta punkt kallas hvalffoten .., någon gång anfang och första stenen ibland dyna. Rothstein 581 (1856, 1875). De kragstenar, som å väggarna bilda ”anfang” till .. bågar och hvalf. Nyblom i PT 1896, nr 223, s. 3. jfr HVALF-, TAK-ANFANG. — (†) om parti, som bildar början till en (icke hvalfformig) rökkammare i en ugn. P. Wäsström i VetAH 33: 365 (1772).
Anm. Ordet anfang förekommer tidigare Oxenst. brefv. 1: 214 (1623), men stället är gm felskrifning i registraturet så förstördt, att betydelsen ej kunnat bestämmas.
Ssgr: (1) ANFANGS-BOKSTAF30~ l. 31~02 l. ~20. (utsirad) större begynnelsebokstaf. Deleen (1806, under initial). NF (1876). Nordin Boktr. 375 (1881). Bilden (är) insatt i (den textade) anfangsbokstafven. GHT 1895, nr 257 A, s. 2. —
(2) -FOG~2. Den öfver anfangsfogen liggande vertikala remsan. Rothstein 480 (1875). —
(1) -LINJE~20. öfverstycke. Nordin Boktr. 375 (1881). Wenström (1891). —
(2) -LIST~2. G. Lindgren i Ord o. bild 1896, s. 544. —
(2) -PUNKT~2. Upmark i NF 7: 133 (1883). —
(2) -STEN~2. Tekn. tidskr. 1897, A. B. s. 23.
Till SAOB