SAOL

publicerad: 2015  

anfräta

an|­fräta verb ‑frätte ‑frätt • ofta bildl.: ​an­frätt trä; ​an­frätt an­seende

Finita former
anfräter	presens aktiv
anfräts (anfrätes)	presens passiv
anfrätte	preteritum aktiv
anfrättes	preteritum passiv
anfrät	imperativ aktiv
Infinita former
att anfräta	infinitiv aktiv
att anfrätas	infinitiv passiv
har/hade anfrätt	supinum aktiv
har/hade anfrätts	supinum passiv
Presens particip
anfrätande
Perfekt particip
en anfrätt + substantiv
ett anfrätt + substantiv
den/det/de anfrätta + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

anfräta anfrätte anfrätt, presens anfräter

verb

an`fräta

● vanligen perfekt particip skada genom frätning

någon/något är anfrätt (av något)

någon är anfrätt (av något)

något är anfrätt (av något)

kok­kärlen var an­frätta av rost

○ ibland bildligt vanligen perfekt particip (moraliskt) fördärvad

en an­frätt karaktär

belagt sedan 1706

anfrätaanfrätande, anfrätning

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

ANFRÄTA an3~frä2ta, v. -er, -frätte, -frätt, -frätt; se för öfr. FRÄTA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING.

Etymologi

[efter t. anfressen; jfr AN, adv. II 1 anm. α, o. FRÄTA; jfr äfv. nt. freten an, holl. vreten aan]

eg.: äta l. fräta på. — jfr OANFRÄTT.

1) om insekters, maskars osv. skadliga inverkan: gm ätande skada; p. pf. stundom: maskäten. Insekter och deras larver skada .. säden genom att anfräta dess rötter. Arrhenius Jordbr. 2: 102 (1862). — i bild. Hwasser V. skr. 1: 218 (1847). Frukten glänser på (lifs-)trädet, men den är redan anfrätt. Weibull Lundag. 17 (1884).

2) om ngt liflöst, särsk. om skarpa l. upplösande ämnen, sjukdomar o. d.: gm frätande småningom skada l. förstöra, fräta l. tära på, angripa. När .. sådane berg .. nederst widh rötterna anfrätes. Hiärne Anl. 219 (1706). Träden voro .. anfrätte af röta. Ödmann Hunt. 144 (1797). (Vapnen), som voro af jern, hade blifvit af rost så anfrätte, att de .. sönderföllo. Brunius Resa 122 (1839). Kalk .. anfräter trä. Dens. Metr. 365 (1854). Svafvel- och salpetersyra .. så koncentrerade, att de anfrätte tjocka läderstöflar. Å. G. Ekstrand i AHB 128: 26 (1887). Platinametallen .. anfrätes .. af smältande alkalier. Cleve i NF 12: 1371 (1888). — särsk.

a) med afs. på delar af den mänskliga organismen. Anfrätta tänder; jfr 1 samt ANFRÄTNING slutet. (Läkaren) som med sin knif bortskär det anfrätta köttet. Wikner Pred. 147 (c. 1874).

b) oeg. o. bildl. Anfrätas af tidens rost. Hwasser V. skr. 2: 29 (1854). En af tvifvel och öfvermod anfrätt visdom. Strandberg 1: 345 (1862); jfr 1. Det främmande guldets (makt), hvars gift anfrätt tänkesätten. Beskow i SAH 44: 173 (1868). Anfrätta (dvs. besmittade, moraliskt osunda) dikter. Wirsén i PT 1896, nr 230 A, s. 3; jfr 1.

Till SAOB