SAOL
publicerad: 2015
anlända
an|lända
verb
‑lände, ‑länt, ‑länd n. ‑länt, pres. ‑länder • komma fram
| Finita former | |
|---|---|
| anländer | presens aktiv |
| anlände | preteritum aktiv |
| anländ | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att anlända | infinitiv aktiv |
| har/hade anlänt | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| anländande | |
| Perfekt particip | |
| en anländ + substantiv | |
| ett anlänt + substantiv | |
| den/det/de anlända + substantiv | |
| den anlände + maskulint substantiv | |
SAOB
publicerad: 1898
ANLÄNDE, sbst.
Etymologi
[af t. anlände, f.]
(†) landningsplats. Wåre förfädher höllo en skantz och wälbewärdt Lägher såsom för en trygg Hamn och anlende, tijdt the .. tilflycht togho. Schroderus Liv. 873 (1626).