SAOL
publicerad: 2015
anpart
an|part
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ andel
| Singular | |
|---|---|
| en anpart | obestämd form |
| en anparts | obestämd form genitiv |
| anparten | bestämd form |
| anpartens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| anparter | obestämd form |
| anparters | obestämd form genitiv |
| anparterna | bestämd form |
| anparternas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1898
ANPART an3~pa2rt, äfv. ~par2t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[efter mnt. anpart; jfr d. anpart, holl. aanpart samt AN, adv. III 1, o. PART; med afs. på ordets bildning jfr Vries 1: 261]
eg.: part l. del l. lott som tillkommer ngn. — jfr ANDEL.
1) del l. lott l. part i ett helt hvilken tillkommer l. tillhör l. åligger ngn; bestämd del l. lott; jfr ANDEL 1. G. I:s reg. 7: 21 (1530). Om någon förlust faller så faller thet på hwar och en .. effter hwars och ens anpart. Schroderus Uss. F 3 b (1626). Han .. afwittrar sine Måghar theras Anpart. Dens. Hoflefv. 129 (1629). Them (dvs. de) samme skole theras Anparter i then Grufwan .. niuta och behålla. Bergsbr. D 4 b (1649). Enkian .. må befrias för (dvs. från) sin och sine omyndige barns andehl (i introduktionsafgiften), men den anparten, som sonen .. åtagit sig at betala, kan ey eftergifvas. 2 RARP 5: 525 (1727). Den för hvarje Stad fastställda anpart af båtsmanshållet. SFS 1835, nr 43, s. 92. (Drottning Kristina) efterskänkte (staden Ulm) större delen af dess anpart uti tyska ersättningspenningarna. Fryxell Ber. 10: 49 (1842). Forssell Stud. 2: 121 (1888). — särsk.
a) i förb. hafva l. få l. taga på sin anpart. En femtedel af aktiebeloppet tar jag på min anpart. All then dell hon hafft haffwer på sin anpart .. effter gamble her Steen stwre i löszöre och arffwegodz rentho. G. I:s reg. 7: 94 (1530).
b) i förb. komma l. falla l. (†) löpa på ngns anpart. Större delen af omkostnaderna kommer på min anpart. Thenn deel som faller paa wor anpartt j thet bythet. G. I:s reg. 10: 316 (1535). Ägodeelar, som på theras anpart lop. Tegel G. I 2: 75 (1622).
c) (mindre br.) i uttr. för min (din osv.) anpart, för min (din osv.) del (l. part), hvad mig (dig osv.) beträffar. För min anpart är jag tacksam att inte behöfva offra hullet på .. kungsridten tvärs igenom Europa. Heidenstam Karol. 2: 183 (1898).
d) mer l. mindre bildl. Thomander Pred. 2: 44 (1849). Så tog fantasilifvet tidigt sin stora anpart af den rika begåfningen, och för alltid blef detta Scholanders käraste verld. Wieselgren Bild. 199 (1882). När allmogen .. åter kallades till deltagande i krig, var det blott för att dela dess mödor; äran kom ej mera på dess anpart. E. Hildebrand Statsförf. 172 (1896); jfr b.
2) (rätt l. tillfälle till) medverkan l. deltagande (i ngt), del i förtjänsten om l. skulden till ngt; part, delaktighet; jfr ANDEL 2. Loford, lämpade efter hvars och ens anpart i .. (allmänhetens) bifall. Crusenstolpe Mor. 2: 359 (1840); jfr 1. Ungdomen i flera länder .. hade sin dryga anpart i de oblyga angreppen mot stöden för all sedlig tillvaro. Strandberg 1: 344 (1862).
3) (mindre br.) del i allm. utan afs. på ngn viss innehafvare; lott, portion. Jord-ägornes delning i smärre anparter. Mennander Præs. i VetA 1765, s. 20. Lättsinnig, så mycket man kan vara det med en god anpart kallt, beräknande förstånd. K. af Kullberg 65 (1842). Hagberg Shaksp. 12: 399 (1851).
Anm. Hvard. förekommer ordet företrädesvis i de under 1 a o. b upptagna förb. För öfr. är det mera litterärt o. har i fackspråk fått vika för ANDEL.