SAOL
publicerad: 2015
antipati
anti·pati
[‑pati´]
substantiv
~n ~er • motvilja
| Singular | |
|---|---|
| en antipati | obestämd form |
| en antipatis | obestämd form genitiv |
| antipatin | bestämd form |
| antipatins | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| antipatier | obestämd form |
| antipatiers | obestämd form genitiv |
| antipatierna | bestämd form |
| antipatiernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
antipati
antipatin antipatier
anti·pati·er
substantiv
antipati´ 
●
stark, känslomässig motvilja riktad mot person el. företeelse
antipati (mellan några)
MOTSATS
sympati
antipati (för/mot någon/något/att+verb)
antipati (för någon)
antipati (för något)
antipati (för att+verb)
antipati (mot någon)
antipati (mot något)
antipati (mot att+verb)
en kontroversiell person som väcker sympati hos somliga och antipati hos andra; hon känner ingen antipati mot honom
SAOB
publicerad: 1900
ANTIPATI an1tipati4 (antipathi´ Weste), r. l. f.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
1) (numera föga br.) om naturföremål i allm.: naturlig motvilja (för) l. oförenlighet (med ngn l. ngt), (det mellan tvenne varelser l. ämnen o. d. rådande) förhållandet att icke kunna trifvas jämte hvarandra; jfr ANTAGONISM. Antipathien är een Naturlig Oenigheet, ja een starck Fienskap emellan någre Ting, dhen i Naturen (är) så fast planterat, at hon fast ogierna ståår til at ändra. Rel. cur. 289 (1682). Emellan Jernet och Wäggelössen (är) icke .. någon Antipati och Fienskap, vthan snarare een Sympathi och naturlig Wänskap. Därs. 296. (Det) må ej förekomma sellsamt, at uti naturen ske så många värkningar, på sätt, som för oss äro aldeles fördolda, och som därföre af allmänheten få namn af antipathie, sympathie, och ofta af trollerie. Duræus Naturk. 10 (1759). jfr: Den antipathie, som är emellan gastar och tupperop. Livin Kyrk. 97 (1781).
2) om personer: (på motsats i karakter, lynne osv. beroende) ”inneboende” motvilja (för ngn); äfv. allmännare: (utpräglad l. stark) motvilja (för ngn l. ngt), ovänligt l. fientligt förhållande (mellan tvenne personer), aversion, vedervilja. Ha (en) mycket stark, en utpräglad, oförklarlig antipati för l. mot någon. Det är mycken antipathie mellan min Collega och Hjærne. J. O. Hagström (1772) hos Hjelt Medicinalv. 3: 415. Kattor få ej finnas i samma rum där den personen vistas, som emot detta djur har en afgjord Antipathie. Hedin Läk. 236 (1796). Vissa personer hysa för .. (smultron) en stark antipathi. Hartman Husläk. 34 (1828). Det är väl troligt att till en del politiska antipathier dolt sig under de kyrkliga striderna i Posen. Snellman Tyskl. 76 (1842). Börje hade starka och långvariga både sympatier och antipatier, och han hade aldrig kunnat med Karl. Benedictsson Fru M. 160 (1887). Personliga sympatier och antipatier. De Geer Minnen 2: 123 (1892). Sym- och antipati. O. Levertin i Svea 1896, s. 12. — [jfr HAT (till)] (numera föga br.) konstrueradt med prep. till. Lagerström Bunyan 1: 120 (1727). Den der unga hustrun .. har en oöfvervinnerlig antipati till sin man. Wallmark Resa 114 (1819, 1832). Bremer Sysk. 1: 235 (1848). — jfr NATIONAL-ANTIPATI.