APPARITION ap1aritʃω4n l. -iʃω4n, äfv. 0104, r. (f. G. Dalin (1871), Lundell (1893)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[efter t. apparition, af fr. apparition, lånadt af senlat. apparitio, vbalsbst. till apparere (se APPARANS o. APPARENT); jfr eng. apparition]
1) om det förhållandet, att ngt (l. ngn) visar sig l. blifver l. är synligt l. framträder.
b) (mindre br.) i allm.: uppträdande. Icke långt derefter författade han (dvs. den italienske skalden V. Monti) sin Palingenesis, deruti han utvecklar Pythagoras system genom Napoleons apparition i verlden. Beskow Vandr. 2: 150 (1820, 1834); jfr a.
2) (föga br.) uppenbarelse l. syn (som visar sig för ngn). (Cornelius Gemmas) Tractat om öfwernaturliga apparitioner. Block Progn. 45 (1708).
3) i fråga om totalintrycket af en persons uppträdande, utseende o. d.: företeelse, uppenbarelse; yttre. Strandberg 5: 185 (1862). Vanan att sakta vagga med lifvet gaf i förening med den bakåtböjda nacken och korta halsen åt hennes apparition någonting af mjukt sjelfsvåld. Benedictsson Fru M. 14 (1887). Fröken J. .. företer en tjusande .. apparition. PT 1899, nr 288 A, s. 3. (Operetten) gjorde stor lycka, tack vare (bl. a.) .. fru W:s apparition, spel och sång. SvD 1900, nr 28, s. 3. P. rider trefligt och har, som det på teaterspråket heter, ”apparitionen för sig”. SD 1900, nr 183, s. 7.
Ssgr: (jfr 1 a) APPARITIONS-CIRKEL1003~, äfv. 0103~20. (numera föga br.) astr. om gränsen för en icke själflysande himlakropps mot jorden vända yta; jfr SYN-CIRKEL. Apparitions-cirkeln .. upkommer, då Månens sphæriska kropps yta skäres med et (gm månens medelpunkt gående) plan, som är vinkelrätt til (en linje som tänkes dragen mellan) .. Jordens och Månens medelpuncter. Melanderhjelm Astr. 2: 176 (1795). —
(1 a) -TID~2. astr.
a) om tid då en himlakropp framträder l. först visar sig. Cometernes .. apparitionstid. Melanderhjelm Astr. 2: 6 (1795).
