SAOL

publicerad: 2015  

arrende

ar·­rende [aren´de el. aren`de] substantiv ~t ~n • av­tal om el. ersättning för upp­låtelse och inne­hav av nyttjande­rätt till jord

Singular
ett arrende	obestämd form
ett arrendes	obestämd form genitiv
arrendet	bestämd form
arrendets	bestämd form genitiv
Plural
arrenden	obestämd form
arrendens	obestämd form genitiv
arrendena	bestämd form
arrendenas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

arrende arrendet arrenden

ar·rend·et

substantiv

[-en`-] el. [-en´-]

● av­tal om rätt att bruka någon annans egendom mot ersättning samt att tillgodo­göra sig av­kastningen särsk. beträffande mark

JFR åborätt

jaktarrende; jordbruksarrende

arrende (av något)

han upp­lät gården på arrende

○ äv. all­männare om liknande bruknings­rätt för andra till­gångar

○ äv. om av­giften

arrendet ska höjas med 10 %

belagt sedan 1620

Till SO

SAOB