SAOL
publicerad: 2015
attentator
at·tent·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • attentatsman
Singular | |
---|---|
en attentator | obestämd form |
en attentators | obestämd form genitiv |
attentatorn | bestämd form |
attentatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
attentatorer | obestämd form |
attentatorers | obestämd form genitiv |
attentatorerna | bestämd form |
attentatorernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
attentator
attentatorn attentatorer
substantiv
●
mindre brukligt
förövare av attentat
JFR
attentatsman
belagt sedan 1899
SAOB
publicerad: 1903
ATTENTATOR at1enta3tor2 l. -än-, sällan -ωr2 l. —40, m.||ig.; best. -n; pl. -er -tatω4rer l. 01—.
1) = ATTENTATS-MAN 1. Den 13 Mars 1882 föll Alexander II offer för en attentators bomb. V. Spångberg i Dagen 1899, nr 65, s. 1.