SAOL

publicerad: 2015  
attentator
at·­tent·­at·­or [‑a`t‑] substantiv ~n ~er [‑o´r‑] attentats­man
Singular
en attentatorobestämd form
en attentatorsobestämd form genitiv
attentatornbestämd form
attentatornsbestämd form genitiv
Plural
attentatorerobestämd form
attentatorersobestämd form genitiv
attentatorernabestämd form
attentatorernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
attentator attentatorn attentatorer
substantiv
attenta`tor
mindre brukligt förövare av attentat
belagt sedan 1899

SAOB

publicerad: 1903  
ATTENTATOR at1enta3tor2 l. -än-, sällan -ωr2 l. —40, m.||ig.; best. -n; pl. -er -tatω4rer l. 01—.
1) = ATTENTATS-MAN 1. Den 13 Mars 1882 föll Alexander II offer för en attentators bomb. V. Spångberg i Dagen 1899, nr 65, s. 1.