SAOL

publicerad: 2015  

autokton

auto·­kton [a^utoktå´n] adjektiv ~t ~a • in­hemsk

Positiv
en autokton + substantiv
ett autoktont + substantiv
den/det/de autoktona + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

autokton autoktont autoktona

auto·kton

adjektiv

[-å´n]

● upp­vuxen på platsen i fråga och allt­så inte in­flyttad; om människor el. djur­former

JFR inhemsk, ursprunglig

○ äv. om geologisk av­lagring som bildats ur material från den aktuella platsen

MOTSATS allokton

belagt sedan 1888; till auto- och grek. khtho´n 'jord'

Till SO

SAOB

publicerad: 1903  

AUTOKTON a͡u1toktå4n, stundom -tåk- l. -tωk-, äfv. a͡ω1-, äfv. AVTOKTON av1-, sbst., m.||ig., l. adj.; adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. autochthone, m., eng. autochthon, sbst., fr. autochthone, sbst. o. adj., lat. autochthones (pl.), urinvånare, af gr. αὐτόχϑων, adj., som vuxit upp ur l. hör till själfva marken, inhemsk, infödd (ej invandrad), af αὐτός (se AUTO-) o. χϑών, jord, mark (jfr KTONISK)]

i sht etnogr.

I. sbst.: människa som leder sitt ursprung från det land som hon bebor; ursprunglig inföding; urinvånare; i sht i pl. om folkslag som bott i samma land sedan urminnes tider. Palmblad Handb. pol. geogr. 61 (1826). Somlige författare .. betrakta .. (Pelasgerna) som autochthoner, andra .. såsom invandrade. Dens. Fornk. 1: 28 (1843). K. Ahlenius i Språkv. sällsk. i Upps. förh. 1894—97, s. 48.

II. adj.: som uppvuxit ur egen jord, af inhemskt l. fosterländskt ursprung, inhemsk, infödd; jfr AUTOKTONISK. Nord. tidskr. 1888, s. 567. Det måste .. finnas ett skönhetsbegrepp, som är specifikt svenskt. .. Det måste vara autoktont och således framgå ur vårt lands natur, vår nationalitet, vårt språk (osv.). Arlberg Tonbildn. 183 (1891). En autochton befolkning. Dumrath Hellwald 2: 388 (1899).

Till SAOB