SAOL

publicerad: 2015  

avdunsta

av|­dunsta verb ~de ~t • om vätska: gå bort i gas­form, förångas

Finita former
avdunstar	presens aktiv
avdunstas	presens passiv
avdunstade	preteritum aktiv
avdunstades	preteritum passiv
avdunsta	imperativ aktiv
Infinita former
att avdunsta	infinitiv aktiv
att avdunstas	infinitiv passiv
har/hade avdunstat	supinum aktiv
har/hade avdunstats	supinum passiv
Presens particip
avdunstande
Perfekt particip
en avdunstad + substantiv
ett avdunstat + substantiv
den/det/de avdunstade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

avdunsta avdunstade avdunstat

verb

a`vdunsta

● fort­löpande över­gå till ånga vid ytan och där­igenom efter hand försvinna om vätska

JFR avgå 3, förflyktigas

något avdunstar

bensin av­dunstar lätt

○ äv. låta gå bort som ånga

något avdunstar något

selleri av­dunstar mycket vatten vid rums­temperatur

○ äv. bildligt försvinna

någon avdunstar

mitt under den värsta upp­ståndelsen av­dunstade de i all stillhet

belagt sedan 1734; se ur­sprung till dunst

avdunstaavdunstande, avdunstning

Till SO

SAOB

publicerad: 1898  

AFDUNSTA a3v~dun2sta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).

Etymologi

[jfr d. afdunste, t. abdunsten o. abdünsten]

— jfr DUNSTA AF.

1) helt l. delvis bortgå i gasform.

a) om flyktiga ämnen. Evaporate .. afdunsta, gå i dunster. Serenius (1734). Så väl fosfor som svafvel utsprida ett svagt ljus då de afdunsta. Berzelius Kemi 1: 172 (1817). Man säger att vattnet afdunstar då det förvandlas till vattengas. Berlin Läseb. 361 (1852, 1866). Den fuktighet, som .. afdunstar från verldshafvet. Svensén Jorden 45 (1887).

b) om fasta kroppar: utdunsta; befrias från flyktiga ämnen, därigenom att dessa bortgå i gasform. Herr M. har .. (under en orolig natt) afdunstat 16 unts. VetAH 39: 212 (1778); jfr 3 a. Ju mindre Brödet göres, .. ju mer afdunstar det. Fischerström 3: 394 (1781). En man som oupphörligt svettas och afdunstar. Hagberg Shaksp. 11: 242 (1851). Fält, som slutta mot norden, uppvärmas vida sednare och afdunsta vida långsammare. Arrhenius Jordbr. 1: 13 (1859, 1862). — gm utdunstning krympa ihop. Jag (intelligensaristokraten) skall afdunsta till en känselsträng .. och känselsträngen dofta bort i rymden. Rydberg Dikter 2: 141 (1891).

2) bildl.

a) upplösa sig o. försvinna (eg.: liksom dunst l. ånga). Äfven denna (rättegångs-)sak kommer sannolikt att afdunsta i löjlighet för auktoriteterna. Trolle-Wachtmeister 2: 164 (1817). Goda tankar kunna gudnås afdunsta .. lätt. De Geer Minnen 1: 119 (1892).

b) [jfr motsv. bet.-utveckling i eng. evaporate] (skämt.) om personer: göra sig osynlig, smyga sig bort. (Den öfverraskade) Tjufven ville .. genast ”afdunsta”. AB 1889, nr 280, s. 3. VL 1892, nr 290, s. 2.

3) [jfr t. abdünsten] tr.

a) låta (ett ämne) afgå i gasform; gifva ifrån sig (ngt) i gasform. Hafvets yta afdunstar beständigt vatten. Berzelius i Läsn. f. folket 5: 366 (1839). Växterna .. afdunsta .. vatten. Arrhenius Jordbr. 1: 10 (1859, 1862).

b) gifva fast l. fastare form åt (ett ämne) gm att låta därmed förenade l. däri ingående flyktiga ämnen bortgå i gasform. Retzius Fl. oec. 412 (1806). Man afdunstar alla upplösningar, ur hvilka man vill erhålla upplösta ämnen. Berzelius Kemi 3: 141 (1818). Salt .. afdunstas ur hafsvattnet. Palmblad Geogr. 161 (1835, 1851). Renad honing bör vara .. brungul (eller, försigtigt afdunstad, guldgul). Sandahl i NF 6: 1477 (1883). Sedan afdunstas moderluten till torrhet och lemnar i återstod pottaska. Cleve i NF 13: 126 (1889).

c) bildl.: förflyktiga, lätta, minska. (Låt mig) en smula .. gråta ut och afdunsta mitt qval. Böttiger i SAH 50: 305 (1874).

Till SAOB