SAOL

publicerad: 2015  
avklädsel
av|­klädsel substantiv ~n ‑klädslar till klädsel 3
Singular
en avklädselobestämd form
en avklädselsobestämd form genitiv
avklädselnbestämd form
avklädselnsbestämd form genitiv
Plural
avklädslarobestämd form
avklädslarsobestämd form genitiv
avklädslarnabestämd form
avklädslarnasbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 1898  
AFKLÄDSEL a3v~klät2sel, äfv. 2ds- l. -äd2s-, r. l. f.; best. -n.
vbalsbst. af AFKLÄDA; särsk. motsv. AFKLÄDA 1, i sht i refl. anv. Hennes kammarflicka väntade för att biträda henne vid afklädseln. Rydberg Ath. 303 (1859, 1866). Strindberg Hems. 19 (1887). jfr: En .. (bad-)vagn .. med nödige, till af- och påklädseln .. hörande .. inventarier. Wingård Minnen 5: 31 (1847).