SAOL
publicerad: 2015
avstyrka
av|styrka
verb
‑styrkte ‑styrkt • avråda från beviljande av ngt
| Finita former | |
|---|---|
| avstyrker | presens aktiv |
| avstyrks (avstyrkes) | presens passiv |
| avstyrkte | preteritum aktiv |
| avstyrktes | preteritum passiv |
| avstyrk | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avstyrka | infinitiv aktiv |
| att avstyrkas | infinitiv passiv |
| har/hade avstyrkt | supinum aktiv |
| har/hade avstyrkts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avstyrkande | |
| Perfekt particip | |
| en avstyrkt + substantiv | |
| ett avstyrkt + substantiv | |
| den/det/de avstyrkta + substantiv | |
SO
publicerad: 2021
avstyrka
avstyrkte avstyrkt, presens avstyrker
verb
a`vstyrka 
●
formellt föreslå avslag på begäran, förslag eller dylikt
någon avstyrker (något/sats)
någon avstyrker (något)
någon avstyrker (sats)
samtliga remissinstanser avstyrkte utredningens förslag
○
äv. försvagat
avråda från
utskottet avstyrker införande av obligatorisk begravningsförsäkring
belagt sedan 1626;
till
2styrka!!
avstyrkaavstyrkande, avstyrkan
SAOB
publicerad: 1898
AFSTYRKA a3v~styr2ka (a`fstyrka Weste), v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -AN (mindre br.), -ANDE, -NING (†, Lex. Linc. (1640, under dissvasio)). —
jfr STYRKA, v.
I. (†) försvaga, stäfja, undertrycka (ngt förhandenvarande)? Wij .. haffue .. vpbudit och forskickedt någet aff wårtt Ridderskap, medt en partt aff wårtt egett örligz folck, .. till att affstyrcke och nedertryckie sådant företagitt farligt vbestond. G. I:s reg. 14: 166 (1542, om upproret i Småland; möjl. felaktigt: för afstyra?).
1) (numera mindre br.) med personobj.: gm anförande af motskäl l. gm föreställningar, råd o. d. söka förmå (ngn) att afstå (från ngt); afråda; numera bl. om afrådande från ett förehafvande, företag o. d. Schroderus Uss. E 4 b (1626). — särsk.
a) med prep.-uttr. Lind (1749, under abmahnen). (Läkaren) afstyrkte mig ifrån att nyttja Medicamenter. Bligh 214 (1795). Afstyrka honom ifrån härfärden. Carlstedt Herodot 3: 32 (1833). Jag .. vill .. ej afstyrka er ifrån resans företagande. Cederborgh Ungd. tidsf. 3: 168 (1834). Han afstyrkte mig ifrån detta steg. SAOB (1870). — (†) Mitt upsåt är ingalunda, at afstyrka Eders Kongl. Höghet ifrån gifmildhet, fryntlighet och Nådiga åthäfvor. Tessin Bref 2: 123 (1754).
Anm. Stundom förekommer afstyrka i dylik anv. med underförstådt personobj. Det var förgäfves att afstyrka från sådana memorialer. Wallmark Resa 160 (1819, 1832).
b) med att o. inf. Dalin Hist. 1: 494 (1747). Baron Essen afstyrkte konungen .. att bevista maskeraden. Adlerbeth Ant. 1: 265 (c. 1792). Emellertid afstyrka mig alla mina härvarande bekanta att på detta sätt sönderstycka det hela (dvs. poemet Gerda). Tegnér 6: 20 (1826).
2) med sakobj.
a) gm anförande af motskäl l. gm föreställningar, råd o. d. söka afstyra (ngt föreslaget l. tillärnadt); afråda. Nordberg 1: 756 (1740). Ifvar afstyrkte denna resa. Dalin Hist. 1: 509 (1747). Tegnér 5: 78 (1812). Det är .. såsom skulle jag i mitt sinne hafva något att af- eller tillstyrka i ditt .. råd. Wallin 1 Pred. 1: 127 (c. 1830?). Fyra ledamöter (af Högsta domstolen) afstyrkte .. (lagförslagets) antagande. De Geer Minnen 1: 232 (1892). Bevillningsutskottet lär ha beslutit att afstyrka stämpelskatten. SD (L) 1894, nr 106, s. 1. — (†) (Talaren hade icke yttrat sig) i någon elak intention .. eller ther igenom i någon måtto till att afstyrkia sin Konungz och fädernesslandssens tienst. RARP 6: 119 (1657). — särsk.
α) (mindre br.) med att o. inf. Jag afstyrkte .. att afsluta den ifrågasatta traktaten. De Geer Minnen 1: 250 (1892).
β) (föga br.) med obj.-sats. — (†) med (pleonastisk) negation. Hela Rådet afstyrkte .. at Konungen icke sjelf skulle gå i fält. Schönberg Bref 2: 375 (1778).
γ) afråda utförandet l. förverkligandet af (ett förslag) l. beviljandet af (en ansökan). Rådet kunde ej annat än afstyrka ett så vidunderligt förslag. Fryxell Arist. 1: 47 (1845). Jag föredrog hans ansökning i konseljen och hade ingen anledning att afstyrka den. De Geer Minnen 2: 86 (1892).
b) (†) i afrådande syfte anföra (ngt); invända. Oansedt hwadh H:nes Kongl. M:t där emoth sagt och afstyrckt hafwer. RARP V. 1: 153 (1652); jfr 3.
3) [hufvudsakligen anslutande sig till 2] abs.: tillråda afslag; afråda. Riksdrotsen såsom ordförande skulle i underdånighet anmäla kongl. beredningens afstyrkan. Trolle-Wachtmeister 1: 147 (1809). Ett afstyrkande innebär alltid en föreställning emot beslutet. Svedelius Statsr. ansv. 384 (1856). (De) rådgjorde med sina affärsmän, som afstyrkte. De Geer Minnen 2: 251 (1892). — särsk. i p. pr., i sht kansl. Kollegiernas afstyrkande utlåtande. Stiernstedt i VittAH 23: 327 (1863). Konungen vägrade att låta sitt godtfinnande inskränkas af riksens råds afstyrkande råd. Malmström Hist. 4: 93 (1874). jfr: Yttra sig afstyrkande. Cavallin (1875).