SAOL

SO

publicerad: 2021  
bä
interjektion
● åter­givande av fårets el. getens läte
säga varken bu eller bä se bu
belagt sedan 1542; av ljud­härmande urspr.
Bä, bä, vita lamm,
har du någon ull? Barnvisa av Alice Tegnér (i Sjung med oss mamma, 1892)
Till SO

SAOB

publicerad: 1924  
BÄ bä4 l. bæ4, interj.
Ordformer
(bäh 1889. bääh (bä-ä-ä-äh) 1892 osv.)
Etymologi
[jfr d. bæ(h); af ljudhärmande urspr.]
1) användt för att återgifva olika läten, särsk. fårets l. getens bräkande. — särsk. bildl. i förb. bu eller bä, se BU, interj.
2) användt ss. uttr. för hån l. förakt. Bäh du .. bä-ä-äh. Fröding ESkr. 2: 59 (1892; tillrop af en pojke till en annan).
Till SAOB