SAOL

publicerad: 2015  
bösta
bösta verb ~de ~t • ⟨prov.⟩ banka, bulta
Finita former
böstarpresens aktiv
böstaspresens passiv
böstadepreteritum aktiv
böstadespreteritum passiv
böstaimperativ aktiv
Infinita former
att böstainfinitiv aktiv
att böstasinfinitiv passiv
har/hade böstatsupinum aktiv
har/hade böstatssupinum passiv
Presens particip
böstande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
bösta böstade böstat
verb
bös`ta
● dialektalt banka
någon böstar
bösta på dörren
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska bösta 'slå'; ev. besläktat med isl. bauta 'slå'; jfr ur­sprung till bautasten
böstaböstande, böstning
Till SO

SAOB