SAOL
SO
SAOB
publicerad: 1898
BALANIT bal1ani4t, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. balanit, fr. o. eng. balanite, af lat. balanites, gr. βαλανίτης, ollonformad, af βάλανος (se föreg.)]
(numera knappast br.) geol. fossilt skaldjur af familjen Balanidæ, sjöollon, sjötulpan. Wallerius Min. 385 (1747). Balaniter äro et slags stenvandlade mångskalige Musslor, som vanligen kallas Echini Marini. Rinman (1788). Kindblad (1867).