SAOL
publicerad: 2015
bana
1bana
substantiv
~n banor 1 vägsträcka; järnvägslinje; färdväg; förbindelse; del av idrottsplats; i långa banor i mängder2 karriär; levnadslopp: han valde den militära banan – Alla sammansättn. med ban- hör till 1bana 1.
| Singular | |
|---|---|
| en bana | obestämd form |
| en banas | obestämd form genitiv |
| banan | bestämd form |
| banans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| banor | obestämd form |
| banors | obestämd form genitiv |
| banorna | bestämd form |
| banornas | bestämd form genitiv |
2bana
verb
~de ~t • bereda, röja: bana väg
| Finita former | |
|---|---|
| banar | presens aktiv |
| banas | presens passiv |
| banade | preteritum aktiv |
| banades | preteritum passiv |
| bana | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bana | infinitiv aktiv |
| att banas | infinitiv passiv |
| har/hade banat | supinum aktiv |
| har/hade banats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| banande | |
| Perfekt particip | |
| en banad + substantiv | |
| ett banat + substantiv | |
| den/det/de banade + substantiv | |
SAOB
publicerad: 1899
BANAT bana4t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. banat, eng. banate, bannat, ungerska bánát, af bán (se BAN, sbst.2) o. det romanska suffixet -at (jfr EPISKOPAT, PASTORAT m. fl.)]
(fordom) bans distrikt. NF (1876). — Anm. Ordet förekommer i best. form äfv. ss. egennamn liktydigt med Temesvar-banatet. Dmitar ärfde Wallachit och Moldau, / Och Banatet odelt intill Donau. Runeberg 3: 247 (1830).