SAOB
publicerad: 1901
BAXNA bak3sna2 (ba`xna Weste), v. -ade, äfv. (i sht i Sveal.) BAXNAS bak3snas2 (ba`xnas Weste), v. dep. -ades. vbalsbst. BAXNANDE.
Etymologi
I. BAXNA.
1) (†) = BAXA, v.1 II 1. Konungs dömets börda är för tung på ens Axel paar; de styfweste skuldror måste derföre (dvs. för denna börda) baxna, om icke Landets Trohet dem underhåller. Columbus Ordesk. 58 (1678); jfr 2.
2) (i sht hvard.) häpna (ofta med bibegrepp af att man liksom hejdar sig l. ryggar tillbaka), stå slagen af häpnad. Han äter, så (att) man kan baxna. Weste (1807). Den utsöktaste konstnär skulle öfver dem (dvs. dessa bilder) baxna. Böttiger i SAH 50: 339 (1874). (Tidningen har) tagit sig för att uppträda mot konungamakten på ett sätt, som skulle kommit den värste rabulist att baxna. AB(L) 1895, nr 288, s. 4. (Scenen) förefaller vid första anblicken så ofantlig, att man baxnar. C. R. Nyblom i PT 1898, nr 204, s. 3. jfr Dalin (1850).
II. (i sht hvard.) BAXNAS = I 2. Nu först hoppas jag, att mine Landsmän skola få se frukten af Historia naturali, så att Utlänningarne skola baxnas der vid. Linné Sv. arb. 1: 247 (1750). Fordna tiden baxnades för denna Vetenskapen (dvs. naturvetenskapen). Dens. Del. nat. 6 (1773). Jag baxnas! Almqvist Drottn. j. 218 (1834). Jag baxnades att se detta väsen. Nyblom M. Twain 1: 69 (1873). ”Karlaktiga” svenska svordomar smattra om öronen, så att man riktigt baxnas. Beckman Amer. 1: 146 (1883). Jag .. baxnades ändå en dag, då min vaktmästare kom dragande på en kärra handlingarna i ett mål. De Geer Minnen 1: 134 (1892). — (†) i förb. med af: förskräckas. Ja han må komma fritt, Rolf baxnas ej deraf. C. I. Hallman 269 (1778).