SAOL

publicerad: 2015  
beckasin
beckas·­in [‑i´n] substantiv ~en ~er • en fågel
Singular
en beckasinobestämd form
en beckasinsobestämd form genitiv
beckasinenbestämd form
beckasinensbestämd form genitiv
Plural
beckasinerobestämd form
beckasinersobestämd form genitiv
beckasinernabestämd form
beckasinernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
beckasin beckasinen beckasiner
beckas·in·en
substantiv
beckasi´n
● (typ av) spräcklig vadar­fågel med ganska korta ben och mycket lång näbb av familjen snäppor
dubbelbeckasin; enkelbeckasin
en skrämd beckasin flög upp med ett snärtande ljud
belagt sedan 1749; av franska bécassine med samma betydelse, diminutiv av bécasse 'snäppa; mor­kulla', till bec 'näbb'
Till SO

SAOB

publicerad: 1901  
BECKASIN bäk1asi4n, stundom bek1- (beckasi´n Weste, bäckasi´n Dalin), m. l. r.; best. -en, hvard. i mellersta Sv. äfv. = (Bellman 2: 120 (1783)); pl. -er.
Ordformer
(bäkasin Lind)
Etymologi
[jfr d. bekkasin, t. bekassine, af fr. bécassine, enkel beckasin, diminutivafl. af bécasse, morkulla, afl. af bec, näbb, af kelt. ursprung; namnet bécasse är föranledt af fågelns långa näbb]
benämning dels på alla arterna af fågelsläktet Scolopax, hvilket innefattar både morkullorna (S. rusticola Lin.) o. de egentliga beckasinerna, dels på endast de sistnämnda, näml. halfenkla (S. gallinula Lin.), enkla (S. gallinago Lin.) o. dubbla beckasinen (S. major Lin.). Riet-Schnepffe .. rör-snäppa, bäkasin. Lind (1749). En nyss skuten beccasin. Bellman 3: 276 (1790). Beckasinerna hålla sig mest vid kärr och mossar. Berlin Läseb. 100 (1852, 1866). Beckasinerna hafva .. ett så välsmakande kött, att de föredragas framför allt annat fogelvildt. Wahlström Brehm 2: 441 (1875). Den allmännaste arten (af beckasinerna) är Enkla Beckasinen, eller Horsgöken. Därs. 443. Halfenkla Beckasinen, (äfv. kallad) Halvbäckasin, Hårsnäppa, Lilla Beckasinen, Dvergbeckasin. Kinberg hos Sundevall Sv. fogl. 636 (1886). Högt i luften ljuder den enkla beckasinens lockrop ”dicka, dicka”. Hemberg Oban. st. 146 (1896). — koll. Bekasinen minskas fortfarande i antal. Jägaren 1897, 2: 246. — jfr DUBBEL-, DVÄRG-, ENKEL-, HALF-BECKASIN.
Ssgr: BECKASIN-ART103~2. Nilsson Fauna II. 2: 272 (1835, 1858). —
-JAKT~2. Svederus Jagt 233 (1832). —
-MARK~2. mark där beckasiner hålla till. Jägaren 1897, 2: 105. —
-SLÄKTE(T)~20. fågelsläktet Scolopax af ordningen vadare. Nilsson Fauna II. 2: 257 (1835, 1858). Cederström Brehm 568 (1896).
Till SAOB