SAOL

publicerad: 2015  
bedåra
be·­dåra verb ~de ~t hän­föra
Finita former
bedårarpresens aktiv
bedåraspresens passiv
bedåradepreteritum aktiv
bedåradespreteritum passiv
bedåraimperativ aktiv
Infinita former
att bedårainfinitiv aktiv
att bedårasinfinitiv passiv
har/hade bedåratsupinum aktiv
har/hade bedåratssupinum passiv
Presens particip
bedårande
Perfekt particip
en bedårad + substantiv
ett bedårat + substantiv
den/det/de bedårade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
bedåra bedårade bedårat
be·dår·ar
verb
bedå´ra
tjusa (någon) så att sinnena förvillas
någon/något bedårar någon
någon bedårar någon
något bedårar någon
han bedårades av hennes skönhet
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska bedara; av lågtyska bedoren med samma betydelse, eg. 'göra till dåre'

SAOB