SAOL
publicerad: 2015
befästning
be·fäst·ning
substantiv
~en ~ar 1 till befästa2 fort, fästning – Alla sammansättn. med befästnings- hör till befästning 2.
Singular | |
---|---|
en befästning | obestämd form |
en befästnings | obestämd form genitiv |
befästningen | bestämd form |
befästningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
befästningar | obestämd form |
befästningars | obestämd form genitiv |
befästningarna | bestämd form |
befästningarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
befästning
befästningen befästningar
be·fäst·ning·en
substantiv
●
anläggning för militärt försvar ofta bestående av ett system av byggnader etc. som fungerar som en enhet
gränsbefästning
en permanent befästning; befästningarna vid kusten
belagt sedan 1542