SAOL

publicerad: 2015  

bellis

bell·­is substantiv ~en; pl. ~ el. ~ar • en växt, tusen­sköna

Singular
en bellis	obestämd form
en bellis	obestämd form genitiv
bellisen	bestämd form
bellisens	bestämd form genitiv
Plural
bellis (bellisar)	obestämd form
bellis (bellisars)	obestämd form genitiv
bellisen (bellisarna)	bestämd form
bellisens (bellisarnas)	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

bellis bellisen, plural bellisar el. bellis

bell·is·en

substantiv

bel´lis el. bel`lis

● typ av korg­blommig ört med spad­lika blad i rosett särsk. om tusen­sköna

belagt sedan 1831; av nylat. bell´is med samma betydelse, till lat. bell´us 'vacker'

Till SO

SAOB

publicerad: 1903  

BELLIS bäl4is, r. (l. f.); best. -en; pl. -ar l. =, äfv. -er, i vissa delar af Sv. stundom -or.

Etymologi

[af lat. bellis]

växten Bellis perennis Lin., tusensköna, tusenskön, vätteljus, (röd)pyttor. Bellis perennis .. Belliser. Wennström Blomsterkult. 66 (1831). Bellis är en liten vacker blomväxt, allmänt begagnad till infattning af lister och grupper. Stålberg Blomst. 21 (1843). De röda och hvita bellis. Hallström Brilj. 95 (1896). Ungefär 5000 bellis finnas på sängar. SD(L) 1898, nr 43, s. 3.

Ssgr: BELLIS-BUKETT30~02. Lagerlöf Antikr. 360 (1897). —

-HALLON~20. trädg. Bellishallon Rubus bellidiflorus Hort. Laurell Träd o. buskar 16 (1891). —

-STÅND~2.

Till SAOB